Det avtal som fram till början av 1998 gäller mellan staten och Nordisk Television AB (TV4) tillkom genom en politisk kompromiss, där den nya kanalen utsattes för regleringar betydligt mera långtgående än vad som kunde förväntas för en fri kanal vid sidan av de statliga.
Erfarenheterna har redan visat att det finns anledning att omförhandla detta avtal. Det är särskilt de bestämmelser som påverkar TV4:s ekonomi som inger farhågor.
I första hand bör kravet avskaffas på att TV4 av sina annonsintäkter skall inleverera en del till staten för stöd till ''public service''-kanalerna. I ett konkurrensförhållande är detta system både unikt och motbjudande. Det medför också betydande påfrestningar på TV4:s ekonomi.
De stränga reglerna för annonseringen i TV4 skapar också ekonomiska problem. Sverige var en av de främsta tillskyndarna vid skapandet av en TV-konvention med gemensamma föreskrifter för länderna anslutna till Europarådet. Vid upprättandet av avtalet mellan staten och TV4 använde man sig emellertid av bestämmelsen att ett medlemsland hade möjlighet att införa strängare regler än dem som fanns inskrivna i konventionen. Detta gäller bl.a. förbudet för TV4 att sända annonser till barn under 12 år och möjligheterna att bryta program för annonsinslag, vilket är en utomordentligt viktig fråga för annonsörerna. Det finns vidare ingen anledning att generellt förbjuda annonsering i anslutning till barnprogram oberoende av vilka produkter eller tjänster som annonseras. Denna fråga är av avsevärd betydelse för TV4:s intäkter.
Man kan också fråga sig om det är nödvändigt att frångå konventionens gränssättning när det gäller mängden annonsering i TV4 (10 % i stället för konventionens 15 %).
Det hör till saken att föreskrifterna i EG:s TV-direktiv är i ovan berörda avseenden praktiskt taget identiska med konventionens.
De stränga reglerna för annonseringen innebär att TV4 konkurrensmässigt är i ett markant underläge i förhållande till de kanaler som har sina sändare utomlands, där annonseringsreglerna är mindre rigorösa. I detta sammanhang bör påpekas att TV4 också har en sämre momssituation än de konkurrenter som sänder från utlandet.
En annan fråga som bör göras till föremål för omförhandling är förbudet för TV4 att sända så kallad åsiktsannonsering.
TV4 har på kort tid lyckats skapa ett förstklassigt programutbud till TV-tittarnas bästa. Också konkurrensen med andra TV-kanaler, icke minst med ''public service''- kanalerna, har varit välgörande för alla parter.
Det vore djupt olyckligt om TV4:s framtid skulle hotas på grund av de ur finansiell synpunkt belastande föreskrifterna för företagets verksamhet. En översyn av vissa delar av gällande avtal bör därför ske snarast.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att snarast omförhandla vissa delar av avtalet mellan staten och Nordisk Television AB (TV4).
Stockholm den 25 januari 1993 Peeter Luksep (m)