För ett antal år sedan genomfördes en kampanj med följande lydelse: barn är mjuka, bilar är hårda! Den var sann ur flera synvinklar. Barn är mjuka också känslomässigt. Det är lätt för ett barn att ta och ge kärlek på ett spontant sätt. Barn kan lyssna, är uppriktiga och flexibla. De tar till sig ett budskap utan tanke på att analysera om det är rätt eller fel.
Vi påverkas visserligen alla av det vi ser och hör. Men barnen är mer mottagliga än vi vuxna. För ett barn, som har levt en kort tid och har liten erfarenhet av att bearbeta nya intryck och jämföra, är handlingen viktigare än orden. Därför är det viktigt att vi vuxna säger nej till saker som kan vara farliga för barn.
Lika självklart som kärlek föder kärlek, föder våld mera våld. Det finns ingen undersökning som visar vad orsaken till det ökade våldet i samhället kan vara. Vissa teorier är emellertid fastställda. Sambandet mellan hög konsumtion av våldsvideofilmer och ökad aggressivitet är tydligt.
I Finland fann man i en studie av 220 barn under en åttaårsperiod att hög våldskonsumtion på ett klart sätt påverkade aggressiviteten. Dessutom fann man att de barn som var minst aggressiva påverkades mest.
Våldsfilmer kan förändra barn på olika sätt. För en del barn och ungdomar blir filmerna mönsterbildande. Barnen tar efter och lär sig nya sätt att slåss. Våldet blir ett accepterat sätt att lösa konflikter.
En annan effekt av våldsfilmer är att de utlöser något som ligger latent. Förtryckta aggressioner tar sig uttryck i våldshandlingar.
Den tredje sortens påverkan som våldsfilmerna har är av en mer långsiktig karaktär. Barnen blir avtrubbade och likgiltiga för våld i omvärlden. Andra människors lidanden får ingen sympati och våld blir en naturlig del av vardagen.
Just avtrubbningen märks i de siffror som SCB redogjorde för nyligen. Enligt SCB:s uppgifter är antalet våldsoffer troligen mycket större än vi någonsin får reda på. Anledningen till det kan vara att barn och ungdomar är vana vid att vistas i våldsmiljöer och vana vid våldsyttringar. För många är hot och våld något som de räknar med när de går ut.
Skrämmande statistik visar även en Sifo-undersökning, enligt en dagstidning. Var tionde minut, dygnet runt, blir någon slagen, sparkad eller på annat sätt utsatt för våld. Varje dag misshandlas 183 svenskar. Trenden verkar heller inte vara på väga att vända. Sedan 1968 har antalet brott ökat med 110 procent.
Mot bakgrund av detta är det synnerligen angeläget att få ett svar på hur mycket videovåldet påverkar våra barn. De negativa effekterna av videovåldet bör begränsas. Trots tre videovåldslagar under 1980-talet (820801, 860101, 890101) och en lag på 1990-talet (910101) har våldsfilmerna inte försvunnit från marknaden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en undersökning av de negativa effekterna av videovåldet.
Stockholm den 18 januari 1993 Chatrine Pålsson (kds)