Enligt 75 § folkbokföringskungörelsen (1967:495) är skattemyndigheten skyldig att lämna kommunerna uppgift om skolpliktiga barns adress i kommunen. Hos skattemyndigheterna gäller folkbokföringssekretess enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen. Enligt denna paragraf gäller sekretess i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller vidare enligt paragrafen, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen.
Med uttrycket annan liknande registrering av befolkningen avses bl.a. SPAR-registret och det register över befolkningen som Rikspolisstyrelsen för. Däremot kan knappast de begränsade registren över skolbarn i en kommun anses utgöra en med folkbokföringen liknande registrering och omfattas inte heller av de föreskrifter som regeringen meddelat i 1 a § sekretessförordningen i fråga om register som omfattar en betydande del av befolkningen.
Detta medför att bl.a. adresser som skyddas hos skatteförvaltningen med stöd av 7 kap. 15 § sekretesslagen inte har något skydd när de når skolstyrelserna, samtidigt som skattemyndigheten inte kan vägra att lämna över uppgifterna till kommunerna.
Den som t.ex. förföljer en kvinna och inte får ut adresser från skattemyndigheten kan således, om kvinnan har hemmavarande skolpliktiga barn, vända sig till kommunens skolstyrelse och begära -- och erhålla -- uppgift om adressen. Detta är självfallet en i högsta grad otillfredsställande ordning.
I de fall det finns föreskrifter som ålägger skattemyndighet att överlämna uppgifter ur folkbokföringen till andra myndigheter måste det rimligtvis finnas möjligheter för den mottagande myndigheten att vägra lämna ut en uppgift sedan man gjort samma skadebedömningar som skall göras enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen. Enligt min mening bör sekretesslagen ändras i detta syfte.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändring av sekretesslagen.
Stockholm den 13 januari 1992 Ingela Mårtensson (fp)