Rationaliseringar och sparbeting i ett krisdrabbat
Sverige
Statliga och privata företag, kommuner och landsting,
alla ställer helhjärtat upp på att dra åt svångremmen.
Regeringen har redan i sin budgetproposition föreslagit
besparingar uppgående till 11,4 miljarder kronor. Ny
Demokrati har i sin partimotion med anledning av
propositionen föreslagit besparingar om ytterligare 43,5
miljarder kronor.
Riksdagen måste själv föregå med gott exempel och visa
allmänheten, att det endast är genom omorganisation,
rationaliseringar och rena sparåtgärder, som man kan
arbeta sig ur en ekonomisk kris. Det är mot denna bakgrund
oacceptabelt och opsykologiskt att presentera en budget,
som på papperet visar en uppgång på 20 % beroende på att
i vanlig statlig ordning drift- och investeringsbudget lagts
samman. Parentetiskt kan nämnas att totalkostnaden på 867
miljoner kronor för budgetåret 93/94 i sammanställningen
på sidan 3 hänförts som förslag 92/93, en lapsus calami. När
budgetsiffrorna rensats från investeringar på totalt 184
miljoner -- 50 miljoner anslaget för 92/93 -- uppgår
ökningen på driftbudgeten till 2.4 %, en som det kan synas
obetydlig och acceptabel siffra. I dagens kärva ekonomiska
klimat finns det dock knappast någon svensk administrativ
enhet som arbetar med ett lägre sparmål än 10 %. Denna
siffra är uppnåelig utan större ansträngning, speciellt om
man som riksdagen inte utsatt organisationen tidigare för
någon större ekonomisk press.
Från sammanfattningen av budgeten för riksdagen och
dess myndigheter läser vi, att riksdagens anslag uppräknats
enligt de riktlinjer, som gäller statliga myndigheter. Dessa
riktlinjer återfinns i en förteckning från
Finansdepartementet, som rekommenderar en
kostnadsuppjustering på 5 %, en enligt vår åsikt alltför hög
siffra med hänsyn till att den tunga lönekostnadsdelen 0-
budgeteras. Nyd anser det anmärkningsvärt, att inte
Finansdepartementet sätter hårdare press på de statliga
myndigheterna med en rekommendation på -- 5 % i stället
för + 5 %.
En stor svaghet i år, liksom tidigare år, är att
totalinvesteringarna för 93/94 endast redovisats i en fotnot
och att vare sig förteckning eller analys gjorts av
investeringarna, även om vissa kommentarer görs i texten
under de olika anslagsrubrikerna. Rent generellt kan man
emellertid framhålla, att det ekonomiska klimatet inte
inbjuder till mer än marginella investeringar av
underhållskaraktär.
En närmare analys av de olika anslagsposterna låter sig
svårligen göras då posterna omfördelats i förhållande till
förra budgetåret.
A 1. Riksdagens ledamöter och partier m.m.
Med hänsyn till krisläget är det oacceptabelt att
uppjustera denna anslagspost med 6 % på toppen av en 8-
procentig ökning mellan 91/92 och 92/93. Ny Demokrati
föreslår att kostnaderna fryses på 92/93 års nivå. Anslaget
blir således 333 814 000 kr.
A 2. Riksdagsutskottens resor utom Sverige
Cirka 60 % har hittills förbrukats av detta hårt
kritiserade 3-åriga reservationsanslag, en rimlig siffra.
A 3. Riksdagens förlagsverksamhet
Efter en kraftig 30-procentig ökning har detta anslag
stabiliserats på en hög nivå. Med tanke på kontinuerligt
sjunkande kostnader inom tryckeribranschen föreslår nyd
att en utredning görs om nedläggning av tryckeriet och en
utläggning på privata företag av denna verksamhet.
A 4. Riksdagens byggnader
Riksdagens förvaltningskontor har i
budgetpropositionen lagt fram ett mycket
kostnadskrävande förslag till ombyggnad av riksdagens hus,
som innebär en omfattande flyttkarusell. I 1992 års
penningvärde har projektet kostnadsberäknats till 250
miljoner. Alla kostnader har dock inte tagits med,
exempelvis de arkeologiska utgrävningskostnaderna för
kulvertar. Mot bakgrund av erfarenheter av tidigare
kostnadsberäkningar finns god grund anta att det blir
omfattande kostnadsökningar. Det kan nämnas att
återflyttningen från Sergels torg blev 30--40 % dyrare än
beräknat. Det kan mycket väl bli fråga om en verklig
kostnad på mellan 300--400 miljoner kronor. Är då detta
verkligen behövligt just nu och går det att motivera att så
mycket skall tas av skattebetalarnas medel? I det
statsfinansiella läge som råder är det inte försvarbart att
sätta igång med ombyggnader som inte är nödvändiga och
som det inom riksdagen råder mycket delade meningar om.
Dessutom bör riksdagshusens grundförhållanden och
sprickbildning utredas innan ombyggnadsverksamhet sätts
igång. Det finns nämligen diametralt motsatta
uppfattningar hos experter om hur det förhåller sig med
byggnadernas kondition.
Förvaltningskontorets förslag har utformats av en
särskild lokalkommitté under Hans Gustafssons (s) ledning.
Den tillsattes 1989 och har enligt förvaltningsstyrelsen haft
att förutsättningslöst överväga lokalresursernas framtida
användning. Kommittén har arbetat bl.a. efter en
promemoria med skilda synpunkter på arbetsrummen och
boendet, den sociala samvaron, entréfunktionen,
kommunikationer mellan huskroppar, mötesplatser och
lokaler m.m.
Ambitionen som styrt ombyggnadstankarna har varit
vällovlig eftersom det handlat om att åter göra det gamla
riksdagshuset till politikernas hus och till ett centrum i
riksdagens politiska liv. Lokalkommittén har emellertid inte
insett att förutsättningarna saknas och det beror på
ledamöternas ändrade förhållanden och vanor. Det är helt
enkelt nostalgiska drömmar som styrt lokalkommittén.
''Försök ej härma förgången värma'' (ur Stanser av lord
Byron).
Under den gamla riksdagens tid hade ledamöterna inte
egna rum. Man hade voteringar direkt efter respektive
kammarärende, även på kvällarna -- ibland efter midnatt.
Statsråden var i huset och deltog i voteringarna, eftersom
de inte hade ersättare. Därför var många
regeringstjänstemän på plats i riksdagshuset för
överläggningar, föredragningar etc. Det fanns inte så
mycket personal. Husen dominerades av ledamöterna. Man
vistades i kamrarna, korridorerna, läsrummen,
sammanbindningsbanan och man utnyttjade av naturliga
skäl riksdagsrestaurangen och dess kafé mycket intensivt --
av ofrånkomliga och helt naturliga skäl var det ett liv och ett
myller i huset. Kan detta återskapas?
Nu har alla ledamöter egna rum med toalett, egna data-
terminaler, möjligheter att följa kammaren via radio eller
intern-tv. Fler torde vara mer engagerade i aktiviteter
utanför riksdagshusen. Man arbetar med terminal i
hemmen, telefax etc. De flesta ledamöter kommer till
riksdagen på tisdag morgon och reser hem på torsdag kväll.
Många tillbringar således två nätter i veckan i
riksdagshuset. Det finns många assistenter och fler torde
det bli även på handläggarnivå.
Riksdagens utskott är ju den tunga delen i riksdagens
arbete. Östra riksdagshuset fungerar nu mycket väl för
ändamålet. Det är inte välbetänkt att flytta ut denna
verksamhet i periferin.
Inom kort kommer personvalsutredningen att framlägga
förslag som i väsentlig grad kan ändra betingelserna för
riksdagens arbete. Det förekommer överläggningar mellan
partiledningarna om mer övergripande förändringar som
rör valperiodens längd, antalet riksdagsmandat m.m. Inom
riksdagens eget område arbetar riksdagsutredningen med
förslag till ändrad arbetsorganisation. Sammantaget kan det
bli fråga om stora förändringar. Det är med andra ord fel tid
att företa om- och tillbyggnader.
Riksdagen skall inte nu fatta beslut om någon vidlyftig
och kostsam omflyttningsrockad, som sedan visar sig bli
felaktig. Enligt vad som anförs i propositionen har
riksdagen redan tagit över ansvaret för
Utbildningsdepartementets byggnad. I nuvarande läge bör
man på samma sätt som vad gäller statsministerfastigheten
vid Strömgatan kunna lägga ombyggnadsarbete i malpåse.
Om det ej bedöms möjligt bör viss ombyggnad ske och
lokalerna disponeras av sådana organ som finns inom
riksdagen -- biblioteket -- eller står riksdagen nära.
Möjligheterna att hyra ut hela eller delar av fastigheten till
regeringens utredningsverksamhet eller liknande bör
undersökas. Inför riksdagens framtida lokalbehov bör en
mer övergripande utredning kunna företas när resultatet av
pågående konstitutionella utredningar och överläggningar
rörande riksdagens arbetsformer är avslutade samt när det
statsfinansiella läget är bättre.
Riksdagen disponerar nu ett stort antal kulturhistoriskt
värdefulla byggnader i Gamla stan. Det är plottrigt och
ombyggnaderna för anpassning till verksamheterna blir
extremt dyra och varsamheten mot byggnaderna får vika.
Det finns därför skäl att leta efter en större byggnad som
kan rymma merparten av riksdagens ''utanförliggande''
verksamheter, exempelvis det gamla bankhuset vid Gustav
Adolfs torg. Man bör också överväga om det är så bra att
ledamöternas arbetsrum också skall vara övernattningsrum.
Bostadsfrågorna måste också utredas innan man binder sig
för stora investeringar.
A 5. Riksdagens förvaltningskostnader
Budgetförslaget 93/94 är med 231 miljoner obetydligt
lägre än för 92/93. Lönekostnaderna utgör mer än 60 % av
detta belopp. Det är därför extra viktigt att man gör en
förutsättningslös bedömning av möjligheterna att reducera
antalet anställda med minimum 5 %, vilket skulle ge en
besparing på ytterligare 7 miljoner. I stället har man i
budgetförutsättningarna utgått från ett oförändrat antal
tjänster, vilket i dagens krisklimat är en felaktig
förutsättning. I förvaltningskostnaderna ingår normalt
investeringar inom dataområdet som en stor post. Tyvärr
finns inte den planerade utvecklingen härvidlag illustrerad i
siffror -- varken investeringar eller driftkostnader -- vilket
gör en närmare analys omöjlig. Nyd vill emellertid rikta ett
varningens ord beträffande kostnaderna som är
förknippade med omläggning och förbättringar av
existerande datasystem. En god regel är att fördubbla de
framräknade investeringskostnaderna. Vi ämnar inte
acceptera oförutsedda investeringskostnader i
datasystemen om sådana äskanden dyker upp som begäran
om tilläggsanslag. För att kunna göra en meningsfull
bedömning av investeringarna på dataområdet är det
nödvändigt att ha en 3-årsbudget, som givetvis skall
inkludera beräknade investeringar för budgetåret 93/94.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till anslaget A 1. Riksdagens ledamöter
och partier m.m., för budgetåret 1993/94 anvisar samma
belopp som budgetåret 1992/93, dvs. ett förslagsanslag på
333 814 000 kr,
2. att riksdagen uppdrar åt riksdagens förvaltningskontor
att företa en utredning av tryckerikostnaderna i enlighet
med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar att inte genomföra de av
lokalkommittén föreslagna ombyggnadsarbetena för ca 250
000 000 kr,
4. att riksdagen, om yrkande 3 inte bifalls, som sin
mening ger förvaltningsstyrelsen till känna att de
omfattande ombyggnader som lokalkommittén föreslår inte
skall komma till utförande under den ekonomiska kris som
nu råder i landet,
5. att riksdagen, om yrkande 3 eller 4 inte bifalls, beslutar
att endast utföra erforderliga renoveringar i det
byggnadsbestånd som enligt lokalkommitténs föreslag skall
byggas om för ca 250 000 000 kr,
6. att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att företa
en ny utredning om riksdagshusens kondition och
grundläggning innan omfattande ombyggnadsarbeten
påbörjas,
7. att riksdagen före beslut om att genomgripande
ombyggnader av riksdagens hus skall företas avvaktar
resultaten från de utredningar som kan komma att påverka
ombyggnadsplanerna,
8. att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att företa
en utredning med syfte att finna större byggnader nära
riksdagen som skulle kunna ersätta alla småfastigheter i
Gamla stan,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att uppräkningsnormen för
statliga verk och myndigheter bör vara på 1992/93 års nivå
eller lägre,
10. att riksdagen beslutar minska antalet anställda i
förvaltningen med 5 % och till anslaget A 5.
Förvaltningskostnader anvisa ett förslagsanslag på 224 000
000 kr,
11. att riksdagen, om yrkande 10 inte bifalls, uppdrar åt
förvaltningskontoret att undersöka möjligheten att
rationalisera verksamheten.
Stockholm den 26 januari 1993
Harriet Colliander (nyd)
Simon Liliedahl (nyd)