Det nuvarande systemet för att bestämma
riksdagsledamöternas arvoden har flera fördelar. Att
arvodet följer utvecklingen i en jämförelsegrupp och att
riksdagsledamöterna därmed inte själva bestämmer
arvodets utveckling är tilltalande. Systemet har emellertid
hamnat i kris i och med den eftersläpande arvodeshöjningen
på 4 700 kr i månaden. Den utfaller automatiskt den 1 april
1993 om inte riksdagen beslutar förlänga uppskovslagen.
Det är inte rimligt att i nuvarande ekonomiska situation ta
ut denna arvodeshöjning, och det är inte heller rimligt att
med undantagsbestämmelser år efter år skjuta höjningen
framför sig. Därför anser vi att uppskovslagen skall
förlängas till den 1 november 1993 och att en utredning bör
tillsättas för att till dess göra en översyn av
riksdagsarvodena med syfte att finna ett nytt ''automatiskt''
system som kan bli allmänt accepterat.
En särskild översyn skall då också göras av ledamöternas
kostnadsersättning så att den på lämpligt sätt kommer att
ingå i arvodet. Det är viktigt att i det sammanhanget också
se över relationen mellan riksdagsarvoden och
statsrådslöner och finna en lösning så att förändringen inte
automatiskt resulterar i höjda statsrådslöner m.m.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att uppdra åt
förvaltningsstyrelsen att lämna förslag om nytt system för
riksdagsledamöternas arvoden enligt vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen beslutar att lagen 1991:1876 om
avvikelser från vissa bestämmelser i 1988 års lag förlängs
enligt vad i motionen anförts.
Stockholm den 26 januari 1993
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)