I äldre tider samlades riksdagen i olika svenska städer.
Berömda är exempelvis riksmöten i Arboga, Gävle och
Norrköping.
I nutiden har riksdagen försökt stärka sin förankring
utanför Stockholm genom ett årligt besök i någon ort
utanför Stockholm. Problemet är bara att arrangemangen
får karaktären av studiebesök. Deltagandet är frivilligt,
många ledamöter känner sig inte motiverade att resa med
och ser inte den egna närvaron som väsentlig.
Den moderna informationsteknologin borde göra det
möjligt att förlägga också delar av det lagfästa
riksdagsarbetet utanför Stockholm. Man kunde exempelvis
förlägga några av konstitutionsutskottets eller andra
utskotts offentliga utfrågningar eller någon
interpellationsdebatt på en plats som är särskilt berörd av
det ärende som skall avhandlas. Om detta faller väl ut kan
man gå vidare och förlägga också något plenum utanför
Stockholm. Detta senare förutsätter självklart att man
hittar någon tekniskt rimlig lösning på voterandet. På lång
sikt bör man också överväga att förlägga riksdagen någon
längre period utanför Stockholm.
En utplacering av riksdagsaktiviteter skulle förankra och
sprida kunskaper om riksdagen bättre över landet. Det
skulle också motverka den nuvarande koncentrationen av
mediabevakningen till riksdagshuset. Gör
tankeexperimentet att de offentliga förhören om
Inlandsbanan våren 1992 varit förlagda till Arvidsjaur eller
om förhören om vapenexporten ägt rum i Karlskoga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att
utreda och lägga fram förslag på vilka riksdagsaktiviteter
som kan vara lämpliga att placera utanför Stockholm i
enlighet med vad som i motionen anförts.
Stockholm den 23 januari 1993
Johan Lönnroth (v)
Berith Eriksson (v)
Jan Jennehag (v)
Bertil Måbrink (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Gudrun Schyman (v)
Eva Zetterberg (v)