Svenska konsumenter är de stora förlorarna efter 60 års
regleringspolitik på jordbruksområdet. De svenska
matpriserna ligger dubbelt så högt som genomsnittet för
EG:s tolv medlemsländer. Högst är priserna på de
produkter som skyddats mest från utländsk konkurrens, dvs
kött, bröd och matfett. En följd är att svensken i dag äter
mindre kött än vad man gör i något av de nuvarande EG-
länderna. T o m i det, relativt sett, fattiga Portugal är
köttkonsumtionen per capita högre än i Sverige.
Välorganiserade särintressen har de rätta kontakterna,
bevakar sina frågor och kan bete sig egennyttigt på de
oorganiserades bekostnad pga den politiska och
organisatoriska uppbyggnaden av vårt land. Fördelarna
koncentreras till de välorganiserade och priset,
samhällsekonomisk ineffektivitet, betalas av alla.
Vi drabbas inte bara som livsmedelskonsumenter. Också
de som velat leva på ett annat sätt än det sätt som för
tillfället har proklamerats som det enda sanna och rätta
straffas för sin individualistiska hållning. Det handlar om
föräldrar som velat vara hemma med sina barn och blivit
fråntagna det sociala skyddsnätet. Och vem har talat för
barnens känslomässiga behov?
Problemen uppstår p g a att samhället delas upp genom
en långt driven specialisering. Alla kan inte syssla med
allting. Men för många går då också överblicken förlorad. I
vissa fall kan det vara bättre att samordna organen bättre;
färre departement, färre utskott, färre kommunala
nämnder och färre kommunalråd. Kanske skulle även ett
minskat antal riksdagsledamöter kunna bidra till att de
politiska ingreppen i samhället blev färre och den naturliga
harmoniseringen av sakernas tillstånd finge ha sin gång utan
så många artificiella politiska ingrepp.
Att bedriva jordbruk är att utöva en näring. Reglerna
för näringsverksamhet bör vara så likartade som möjligt i
olika branscher. Därför borde också jordbruksfrågorna
samordnas med näringsfrågorna i riksdag och departement.
En sådan samordning skulle sannolikt stärka
konsumenternas ställning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordning av jordbruks- och
näringsfrågor.
Stockholm den 18 januari 1993
Charlotte Cederschiöld (m)