Svenska konsumenter är de stora förlorarna efter 60 års regleringspolitik på jordbruksområdet. De svenska matpriserna ligger dubbelt så högt som genomsnittet för EG:s tolv medlemsländer. Högst är priserna på de produkter som skyddats mest från utländsk konkurrens, dvs kött, bröd och matfett. En följd är att svensken i dag äter mindre kött än vad man gör i något av de nuvarande EG- länderna. T o m i det, relativt sett, fattiga Portugal är köttkonsumtionen per capita högre än i Sverige.
Välorganiserade särintressen har de rätta kontakterna, bevakar sina frågor och kan bete sig egennyttigt på de oorganiserades bekostnad pga den politiska och organisatoriska uppbyggnaden av vårt land. Fördelarna koncentreras till de välorganiserade och priset, samhällsekonomisk ineffektivitet, betalas av alla.
Vi drabbas inte bara som livsmedelskonsumenter. Också de som velat leva på ett annat sätt än det sätt som för tillfället har proklamerats som det enda sanna och rätta straffas för sin individualistiska hållning. Det handlar om föräldrar som velat vara hemma med sina barn och blivit fråntagna det sociala skyddsnätet. Och vem har talat för barnens känslomässiga behov?
Problemen uppstår p g a att samhället delas upp genom en långt driven specialisering. Alla kan inte syssla med allting. Men för många går då också överblicken förlorad. I vissa fall kan det vara bättre att samordna organen bättre; färre departement, färre utskott, färre kommunala nämnder och färre kommunalråd. Kanske skulle även ett minskat antal riksdagsledamöter kunna bidra till att de politiska ingreppen i samhället blev färre och den naturliga harmoniseringen av sakernas tillstånd finge ha sin gång utan så många artificiella politiska ingrepp.
Att bedriva jordbruk är att utöva en näring. Reglerna för näringsverksamhet bör vara så likartade som möjligt i olika branscher. Därför borde också jordbruksfrågorna samordnas med näringsfrågorna i riksdag och departement. En sådan samordning skulle sannolikt stärka konsumenternas ställning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av jordbruks- och näringsfrågor.
Stockholm den 18 januari 1993 Charlotte Cederschiöld (m)