Riksdagen, landstingen och kommunerna fattar beslut i
skilda ärendeområden. Mer och mer sker dock en övergång
av de offentliga besluten från detaljerade anvisningar till att
gälla målen för verksamheten eller de skilda
programområdena. Den offentliga administrationen och
personalen inom olika verksamhetsområden har sedan att
förverkliga intentionerna. Förverkligandet av
verksamheten har sedan många aktörer och berörda som i
sin tur har intresse av att deltaga och vilja medverka i
arbetet.
Detta deltagande i sig har också positiva effekter för
slutprodukten. Måluppfyllelsen bärs upp av de många
professionella yrkeskunniga och också av dem som nyttjar
eller är berörda i sammanhanget. Vid skilda tillfällen kan
senare erfarenheter som vunnits följas upp och utvärderas
av alla. Nödiga korrigeringar kan då ske så att effektivitet
och högre ambitioner kan ernås. Politikerna som en gång
beslutade om de politiska målen måste då också mer och
mer förskjuta sitt intresse till sådan utvärdering och
uppföljning. Här är vi dock dåligt förberedda och erfarna.
Riksdagen har t.ex. inga sådana rutiner för att följa upp och
utvärdera sina politiska målbeslut.
Det måste därför övervägas om inte riksdagens utskott
skulle övergå till att studera och förskjuta sitt arbete mera
till en uppföljande och utvärderande verksamhet av sina
politiska målsättningar. När vi mera överlåter åt statlig
administration och andra huvudmän kan vi dessutom få
mera tid för sådan verksamhet. Dessutom blir övergången
till längre budgetperioder en sådan faktor att vi inte så
mycket belastas med årliga uppgifter. I sin tur nödvändiggör
en kontakt med uppgifter vi har såväl offentligt ansvar som
uppdrag att vara informerade. En utredning i syfte att
överväga en övergång till att ge riksdagens utskott att inom
sina ärendeområden följa upp och utvärdera de politiska
målen borde därför ske.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering och
uppföljning av riksdagens beslut.
Stockholm den 14 januari 1993
Owe Andréasson (s)
Håkan Strömberg (s)