med anledning av redog. 1992/93:JO1 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse
I motionen lämnas vissa förslag i anslutning till JOs
uttalanden beträffande Rikspolisstyrelsens förvärv av ett
aktiebolag för att skydda vissa tjänstefordon (1845-1988),
kroppsvisitation vid misstanke om narkotikabrott (2043-
1991), kritik mot Kriminalvårdsstyrelsen med anledning av
generella riktlinjer för besök hos i kriminalvårdsanstalt
intagen HIV-smittad/AIDS-sjuk person (1950-1990),
Statens invandrarverks (SIV) handläggning av asylärenden
m m
(1827-1991, m fl)
samt fråga om i vad mån rätt till hemspråksträning
kan anses föreligga (3861-1990).
1. Att dölja att fordon som används för
spaningsverksamhet tillhör polisen
JO noterar att det ibland kan finnas ett välgrundat
önskemål att kunna dölja att fordon som används vid
spaningsverksamhet tillhör polisen men framför vissa
kritiska synpunkter angående användningen av
aktiebolagsformen. JO uttalar också kritik mot förfarandet
att dölja statens äganderätt till vissa fordon genom att
registrera dessa på olika privaträttsliga subjekt av annat
slag. En sådan åtgärd, menar JO, är inte förenlig med
bilregisterkungörelsens regler och straffbestämmelsen om
osant intygande. Avslutningsvis konstaterar JO att om man
från statsmakternas sida gör den bedömningen att det finns
behov av att kunna förfara på detta sätt, krävs därför en
ändring av gällande regler.
Enligt Ny demokratis uppfattning föreligger ett
självklart behov för polisen att kunna dölja att det är polisen
som är ägare till fordon som används i spaningsverksamhet.
Reglerna bör därför ändras så att de av JO kritiserade
förfarandena blir lagliga och inte kan ifrågasättas.
2. Kroppsvisitation vid misstanke om narkotikabrott
För att kroppsvisitation skall få ske krävs att misstanke
föreligger om ett bestämt brott på vilket det kan följa
fängelse. I det av JO redovisade ärendet grundades beslutet
om kroppsvisitationen väsentligen på att det var fråga om
en person som var känd i narkotikasammanhang sedan 60-
talet och att han, då han anträffades, var påverkad av annat
än alkohol och därför betedde sig underligt. Enbart dessa
förhållanden utgör enligt JO inte konkreta omständigheter
av beskaffenhet att grunda en skälig misstanke om sådant
narkotikabrott som kan följas av fängelse.
Enligt Ny demokrati är det otillfredsställande att inte
kunna använda kroppsvisitation i den av JO redovisade
situationen. Förutsättningarna för kroppsvisitation bör
därför ändras.
3. Tillsyn vid besök i kriminalvårdsanstalt hos intagen
som är HIV-smittad/AIDS-sjuk
Intagen i kriminalvårdsanstalt får enligt 29 § första
stycket lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL) ta emot
besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han får inte
ta emot besök som är ägnat att äventyra säkerheten i
anstalten eller som kan motverka hans anpassning i
samhället eller eljest vara till skada för honom eller annan.
Enligt fjärde stycket samma paragraf skall tjänsteman vid
anstalten vara närvarande vid besök, om det är påkallat
med hänsyn till säkerheten.
En uppgift om att någon är HIV-smittad har generellt ett
mycket starkt sekretesskydd enligt sekretesslagen.
JO riktade kritik mot Kriminalvårdsstyrelsen med
anledning av generella riktlinjer för besök hos i
kriminalvårdsanstalt intagen HIV-smittad/AIDS-sjuk
person. Riktlinjerna återges i JOs beslut.
Riktlinjerna innebar dels att tjänsteman vid anstalten i
vissa fall skulle vara närvarande vid besök hos HIV-
smittad/AIDS-sjuk person, dels att uppgifter om
sjukdomstillståndet kunde utlämnas.
JO uttalade sammanfattningsvis att en generell regel om
att alla HIV-smittade/AIDS-sjuka, som vägrar att efterge
sekretessen angående sin sjukdom, endast får ta emot besök
under tillsyn inte står i överensstämmelse med 29
§ KvaL.
Kriminalvårdsstyrelsen har uppenbarligen ansett att det
funnits ett behov av riktlinjer och råd för besök på anstalt.
Enligt Ny demokratis uppfattning kan det finnas anledning
att se över 29
§ KvaL och sekretessreglerna i syfte att skapa bättre
skydd för besökare vid kriminalvårdsanstalt mot HIV-
smitta men också mot andra smittsamma sjukdomar.
4. Bättre resurser till JO för att granska Invandrarverket
JO har vid sin granskning av Invandrarverket bl a
konstaterat att verkets handläggning varit behäftad med
brister, att verket brustit i förmåga att administrera och
prioritera i den ökade ärendemängden, att enskilda i många
fall har blivit onödigt lidande på grund av bristerna, att
statsverket och offentliga biträden för utlänningar
förorsakats ekonomiska förluster.
Kritiken är enligt JO i åtskilliga fall allvarlig.
Rättssäkerhets- och effektivitetskrav har eftersatts. JO
konstaterar emellertid att vissa förbättringar har skett efter
kritiken men framhåller samtidigt att omständigheter
liggande utanför verkets kontroll, t ex situationen i
Östeuropa, snabbt kan komma att vända utvecklingen i
negativ riktning. Skulle detta inträffa, säger JO, förutsätter
han att det vid de prioriteringar som kommer att bli
nödvändiga iakttas betydligt större noggrannhet än vad som
varit fallet i vissa av de ärenden som granskats med
anledning av inspektionen.
Avslutningsvis uttalar JO att han kommer att oavsett
ärendeutvecklingen fortsätta sin bevakning av det här
aktuella området bl a
genom ytterligare inspektioner.
Det är uppenbart att det alltjämt finns stora brister inom
Invandrarverket, t ex
i fråga om upphandling av förläggningsplatser,
personalpolitik samt ärendehandläggning och annan
förvaltningsuppgift, som i många fall är anmärkningsvärt
passiv.
Enligt Ny demokratis uppfattning räcker det inte med att
JO inspekterar Invandrarverket lite då och då, utan det
måste bli fråga om en kontinuerlig granskning tills
förhållandena på Invandrarverket ändrats. Även
Utlänningsnämnden och andra myndigheter som har med
utlänningar, flyktingar och invandrare att göra bör bli
föremål för granskning.
Enligt riksdagsordningen är Riksdagens ombudsmän
fyra, en chefsjustitieombudsman och tre
justitieombudsmän. Ny demokratis förslag kan medföra att
det behövs ytterligare en ombudsman. Vid sådant
förhållande måste riksdagsordningen ändras. Det kan också
vara så att en utökad granskningsverksamhet går att klara
med befintligt antal ombudsmän men med annan
resursförstärkning.
Mot bakgrund av det anförda är det därför angeläget att
det skapas sådana förutsättningar att Riksdagens
ombudsmän får möjlighet att kontinuerligt granska
Invandrarverket och andra myndigheter som handlägger
frågor rörande utlänningar, flyktingar och invandrare.
5. Begränsa rätten till hemspråksträning och
hemspråksundervisning
Granskningsärendet gällde hemspråksträning i
förskolan och bl a
berördes frågan om hemspråksträningen bör ses som
en generell service eller som en behovsprövad rätt enligt 6
§ socialtjänstlagen.
Ny demokratis grundläggande uppfattning är att
hemspråksträning och hemspråksundervisning inte bör
bekostas av stat eller kommun. Om sådan träning eller
undervisning skall förekomma bör den i vart fall inte vara
generell utan behovsprövad. Eftersom det tycks vara så att
flera kommuner uppfattar rätten till träning eller
undervisning som en generell serviceskyldighet bör
lagreglerna ändras så att det klart framgår att träning eller
undervisning som bekostas helt eller delvis av stat eller
kommun endast får bedrivas om behov därtill föreligger.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av regeländringar så att
polisen på ett lagligt sätt kan dölja sitt ägande av fordon som
används i spaningsverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det skapas förutsättningar så
att kroppsvisitation kan användas i större utsträckning än
för närvarande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lagstiftningen ses över i syfte
att skapa bättre skydd för besökare vid kriminalvårdsanstalt
och andra inrättningar mot hivsmitta och andra smittsamma
sjukdomar,
4. att riksdagen skapar sådana förutsättningar att
Riksdagens ombudsmän får möjlighet att kontinuerligt
granska Invandrarverket och andra myndigheter som
handlägger frågor rörande utlänningar, flyktingar och
invandrare,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reglerna ändras så att
hemspråksträning eller hemspråksundervisning, vilken
bekostas helt eller delvis av stat eller kommun, endast får
bedrivas om det föreligger särskilda behov därtill.
Stockholm den 27 november 1992
Harriet Colliander (nyd)
Simon Liliedahl (nyd)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Richard Ulfvengren (nyd)