Riksdagens informationsslinga meddelar just att
riksdagsledamoten Johan Brohult lämnat Ny demokrati och
i riksdagen från och med den 24 januari kommer att erhålla
partibeteckningen (-). Tidigare har tre ledamöter hoppat av
sina respektive partier under innevarande mandatperiod.
Därmed verkar f.n. i Sveriges riksdag fyra s.k. ''politiska
vildar'', d.v.s. ledamöter som brutit med det politiska parti,
på vars valsedlar och program de valts in i riksdagen,
registrerats av valmyndigheten och som väljarna haft
anledning att räkna med att de skulle företräda som
riksdagsledamöter.
Företeelsen att bryta med det politiska parti för vilket
man blivit invald i riksdagen har tidigare i och för sig inte
varit alltför vanlig i vårt parlament. Men det kan under
senare år skönjas en ökande tendens till partiavhopp och
fortsatt agerande i riksdagen som ''politisk vilde''.
Tillvägagångssättet är inte ägnat att stärka förtroendet för
politiker och det parlamentariska systemet.
De grundläggande bestämmelserna om riksdagens
bildande och riksdagsledamots ställning finns i 3 och 4 kap.
i regeringsformen (RF). Enligt 3 kap. 7§ RF fördelas
mandaten i riksdagen mellan partier. Med parti avses varje
sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i val
under särskild beteckning. För varje mandat som ett parti
har erhållit utses enligt 3 kap. 9§ RF en riksdagsledamot
samt ersättare för honom eller henne. Förfarandet regleras
närmare i vallagen (1972:620, omtryck 1991:95). För att
kunna lämna uppdraget krävs riksdagens medgivande enligt
4 kap. 7§ RF utom i de fall då ledamoten eller ersättaren
antingen förklarats obehörig av valprövningsnämnden eller
skilts från uppdraget av domstol.
Vad gäller riksdagsledamöternas utskottsplatser fördelas
de genom val av riksdagen och kan inte fråntas ledamöterna
även om de lämnar sitt parti. De nuvarande ''politiska
vildarna'' i riksdagen har emellertid i samband med
avhoppen avsagt sig sina utskottsplatser med hänsyn till
partiets behov av representation i utskotten.
Om en riksdagsledamot väljer att lämna det parti som
han eller hon blivit invald för skall ledamoten enligt
nuvarande regler under resten av mandatperioden i
riksdagen sakna partibeteckning.
Vad gäller partistödet, som har ett samband med denna
fråga, så fördelas detta av partibidragsnämnden. Nämndens
beslut kan inte överklagas. Nämnden avslog 1977-11-07 en
ansökan från apk om statligt partistöd med motiveringen att
bildandet av apk (två ledamöter bröt sig ur vpk-gruppen i
riksdagen under mandatperioden) inte inneburit att vpk --
som kvarstår som juridisk person -- delats upp i två partier
i den mening som enligt förarbetena skulle kunna medföra
uppdelning av det statliga partistödet.
Här föreligger en uppenbar motsägelse och
inkonsekvens i nuvarande regeringsform. Å ena sidan
accepterar regeringsformen att en riksdagsledamot kan
hoppa av det parti för vilket man blivit invald i riksdagen
men ändå fortsätta som riksdagsledamot. Å andra sidan är
ledamoten ifråga inte berättigad att erhålla det partistöd
som tillkommer alla övriga ledamöter. Riksdagsmandatet är
med andra ord helt knutet till individen, medan partistöd
bara kan utgå till partier som deltagit i och kvalificerat sig
för inval i riksdagen i ett allmänt val.
Bortsett från denna uppenbara inkonsekvens i
valsystemet framstår det som synnerligen stötande att en
ledamot som invalts för ett visst parti i ett allmänt val, och
under mandatperioden övergår till annat parti eller föredrar
att agera som s.k. ''politisk vilde'', ändå får behålla sitt
mandat. Detta strider uppenbarligen också mot det
utmärkande draget i vårt nuvarande valsystem innebärande
att väljarna röstar på parti snarare än på person.
I konsekvens med denna innebörd av vårt valsystem och
med tanke på vilka negativa konsekvenser för stabilitet och
kontinuitet i det parlamentariska systemet ett ökat
missbruk av riksdagsmandatet skulle kunna få, förordar vi
en skyndsam översyn av regeringsformen i här berörda
avseenden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
regeringsformens bestämmelser vad avser
riksdagsmandatets knytning till individ resp. parti.
Stockholm den 26 januari 1993
Bengt Silfverstrand (s)
Jan Andersson (s)