1990 antogs inom Europarådet en rekommendation (Nr
R(90)4) om eliminering av sexism i språket. Där
rekommenderas regeringarna att främja ett användande av
språket som speglar principen om jämställdhet.
Enligt RF 6:4 är statsministern alltid en man. Där sägs
att ''när riksdagen har godkänt förslag om ny statsminister
anmäler denne så snart det kan ske de av honom utsedda
statsråden för riksdagen''.
Enligt RF 7:5 är ''Departementschef är vid
regeringssammanträde föredragande i ärende som hör till
hans departement''. Att ett flertal kvinnor numera är både
departementschefer och statsråd är något som lagstiftaren
tydligen inte tänkt sig.
Enligt BrB 3:5 är den som utsätts för misshandel en
''han'' trots att vi vet att misshandel och andra övergrepp
mot kvinnor ständigt sker.
Listan kan göras oändlig med exempel från
propositioner, riksdagsdokument, författningar och andra
officiella handlingar där kvinnor är helt osynliga.
Generaldirektören är enligt instruktionen en ''han'' liksom
ordföranden i en kommitté.
Mannen är norm i det officiella språket. Varför? Språket
bör inte spegla otidsenliga fördomar om kvinnors och mäns
roller. Enligt vår uppfattning bör statsmakterna vara
föregångare på detta område.
Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att se över
språket både i nuvarande lagstiftning och propositioner om
ny eller ändrad lagstiftning, i författningar och andra
officiella dokument. Detta gäller självfallet även de av
riksdagen framtagna dokumenten. Detta bör vara lika
naturligt som att språket moderniseras på andra sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ändring i befintliga
lagar, förordningar och andra officiella dokument så att
språket blir könsneutralt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett könsneutralt språk skall
användas i propositioner angående ny eller ändrad
lagstiftning, i förordningar och andra officiella dokument,
3. att riksdagen beslutar att använda ett könsneutralt
språk i enlighet med vad som i motionen anförts.