Hur står det egentligen till med maktens geografi?
Ja, den frågan är viktig att ställa sig i tider när debatten
handlar om maktförskjutning och påverkan i ett framtida
Europa. Men samtidigt som vi går in och granskar
förhållandena inom EG bör vi stanna upp ett ögonblick för
att se hur det står till med maktens geografi i Sverige.
ERU publicerade våren 1991 en liten skrift benämnd
''Maktens geografi''. Där visar professor Sören Wibe hur de
olika regionerna representeras i det statliga
kommittéväsendet. I detta, ett av det svenska statssystemets
demokratiska fundament, finns en representation av
ledamöter från Stockholm som är tio gånger högre än
exempelvis Skåne och Västkusten och mer än sex gånger så
stor som för hela Norrland sett i relation till andelen
hushåll.
Inom exempelvis Kommunikationsdepartementets
område kommer 2% av ledamöterna från Norrland och
72% från Stockholm med närområden. Den proportionella
representationen, relaterat till befolkningens storlek, borde
vara kring 30% för Stockholms del, 12% för Norrlands del,
11% för Bergslagen samt 13, 14 och 18% för Skåne,
Västkusten respektive inre Mellansverige.
Sören Wibe föreslår ett kommittéväsende baserat på
principen om nätverk, där flera olika utredningscentra
byggs upp utanför Stockholm, ett i vardera norr, söder och
väster. Skälen för detta är dels att därigenom eliminera
risken för ''Stockholmsperspektivet'', dels att
kontaktnätsuppbyggnad skulle leda till
kompetensspridning. Dessutom åstadkoms med detta mer
av dialog mellan regionerna än vad fallet är idag.
Sören Wibe visar också i sin rapport att andelen kvinnor
i olika kommittéfunktioner är mycket låg. Av regeringens
Kommittéberättelse 1993 framgår att andelen kvinnor i
kommittéer är 28,3%. Detta förhållande måste ändras. Det
är nödvändigt att regeringen aktivt verkar för att öka
andelen kvinnor i kommittéväsendet.
Vi anser att i likhet med redovisningen över andelen
män och kvinnor skall även kommittéberättelsen innehålla
en redovisning över regionernas representation inom det
svenska kommittéväsendet.
I det nya Europa ökar regionernas betydelse heter det.
Låt oss uppriktigt instämma i detta och i Sverige frångå en
slentrianmässig och oklok centralism. Ett första steg i den
riktningen är att arbeta för att det svenska
kommittéväsendet baseras på regional rättvisa i
representationen. Man bör också pröva hur resurser och
kunskaper på bästa sätt skall tas till vara i
kommittéväsendet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringens
kommittéberättelse i framtiden bör innehålla en redovisning
över regionernas representation inom det statliga
kommittéväsendet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regional rättvisa i
representationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökad kvinnlig
representation i kommittéväsendet.
Stockholm den 25 januari 1993
Hans Stenberg (s)
Monica Widnemark (s)
Johnny Ahlqvist (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Lisbet Calner (s)