Riksbankens roll i den ekonomiska politiken har ökat
under senare år. Valuta- och räntepolitiken har fått en
avgörande betydelse för välfärden.
Nationalekonomer, bl.a. LO-ekonomerna, har varit
starkt kritiska mot Riksbankens välkända agerande i
samband med avregleringen av valuta- och räntepolitiken.
De hävdar att riksbanken använt räntevapnet så att den
ekonomiska krisen förvärrats.
Stridsfrågan i den ekonomiska politiken gäller valet
mellan inflationsbekämpning och full sysselsättning.
Riksbanken har sedan tio år prioriterat
inflationsbekämpningen, numera till priset av
massarbetslöshet.
Ingen regering eller parlament vill ta ansvar för beslut,
som leder till massarbetslöshet, varken i Sverige eller övriga
Europa. Därför finns nu förespråkare för en självständig
riksbank.
Den svenska riksbanken har makten över
valutapolitiken. Riksbanksfullmäktige fattar själv beslut
om växelkursen. Konservativa krafter verkar för ett
minskat politiskt inflytande över Riksbanken.
Enligt min mening skall demokratiskt valda politiker och
inte marknadskrafterna bestämma om den viktiga
avvägningen mellan inflation och sysselsättning, liksom
valuta- och räntepolitiken i övrigt.
1989 trädde en ny riksbankslag i kraft. Enligt lagen
förlängs mandatperioden för riksbankschefen från tre till
fem år. Det innebär att en ny riksdagsmajoritet inte kan
avsätta chefen för riksbanken. Övriga sju ledamöter i
riksbanksfullmäktige väljs på tre år.
Inför anpassningen till EG pågår en översyn av
riksbankslagen. Det finns starka förespråkare för en
avpolitisering av Riksbanken.
Inom EG får nu riksbankerna en allt självständigare
ställning i förhållande till regeringar och parlament. Enligt
Maastricht-avtalet skall regeringar eller parlament inte
kunna påverka beslut av riksbankerna. Detta är en farlig
utveckling, som på allt sätt måste motverkas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att Riksbankens inflytande över
penning- och valutapolitiken skall vara politiskt förankrad i
riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att riksbankschefens
mandatperiod skall överensstämma med riksdagens.
Stockholm den 25 januari 1993
Hans Göran Franck (s)