Under ett flertal tidigare riksmöten har motioner väckts med innebörden att monarkin ska avskaffas som styreskick. Med traditionsenlighet avslås också dessa motioner med kraftig majoritet av riksdagen. Det finns nu ingen anledning att tro att den majoriteten med samma sammansättning av riksdagen har ändrats.
Då det ter sig uppenbart att vi nu får leva med gällande statsskick finns det anledning att ändra och modernisera i grundlagen. De paragrafer som nedan berörs är i och för sig regler utan någon som helst betydelse. Icke desto mindre borde det då vara än större skäl att avskaffa dessa regler.
Att såsom det exempelvis i successionsordningens 2 § uttrycks att endast den som bekänner sig till den sanna evangeliska läran enligt Uppsalas mötes beslut av år 1593 kan vara statschef, ter sig totalt ointressant. Dels vet svenska folket i dag inte om statschefen, konungen, bekänner sig till denna lära, dels vet man inte vad detta beslut från 1593 innebär.
Den utveckling som varit inom kyrkan gör väl dock att man på goda grunder kan misstänka en viss oöverensstämmelse mellan 1593 års och 1993 års teologiska lära. Den utveckling som varit sedan 1593 innebär ju också att Sverige blivit ett mångkulturellt samhälle. Detta har naturligtvis inneburit att flera olika religioner trätt in i det svenska samhället. Sånär som på den rest som finns i form av statskyrkan är ju också samhället i stort religionsneutralt.
Därför, samt på grund av den kränkning som det innebär av individens, även statschefens, självbestämmanderätt, bör successionsordningens 4 § avskaffas.
Likaså bör tronarvingens självbestämmanderätt stärkas. Med nuvarande ordning skulle konungen och regeringen kunna förvägra kronprinsessan att gifta sig med vem hon vill och önskar. Detta är naturligtvis förkastligt. Kronprinsessan borde naturligtvis som alla andra döttrar vid myndig ålder själv få avgöra vem hon vill äkta.
Att resa utomlands är naturligtvis också en mänsklig rättighet som bör komma tronarvingen till del. Det finns ingen anledning att statschefen skall bestämma det.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en reformering av successionsordningen.
Stockholm den 25 januari 1993 Martin Nilsson (s)