Regeringen har initierat en rad utredningar på
författningsområdet, utredningar som nu är i slutskedet av
arbetet. Det gäller grundlagen och EG, fri- och rättigheter
i grundlagen och personvalsfrågan.
Det är bra att dessa frågor tagits upp och att
utredningsarbetet förhoppningsvis kan leda till positiva
resultat. Det gäller i samtliga fall frågor, där Centerpartiet i
motioner tidigare framställt preciserade krav.
Genom att utredningsarbetet splittrats upp på olika
delmoment och inte -- som vi tidigare förordat -- anförtrotts
åt en sam- lad författningsutredning har dock flera
angelägna författ- ningsfrågor fått vila. Vi beklagar detta.
En av de mest angelägna författningsfrågorna, den om
förlängd mandatperiod och fristående val till de kommunala
församlingarna, har således vad gäller
utredningsverksamheten lämnats därhän. Vi har dock
noterat att dessa frågor är föremål för överläggningar
mellan de politiska partierna och vi avstår av detta skäl från
att till årets riksdag återupprepa våra krav.
En av de frågor som genom utredningsarbetets
uppsplittring inte alls kommit med i det aktuella
översynsarbetet är folkomröstningsfrågan. Vi återkommer
därför till denna fråga. Den är principiellt viktig och den har
fått en särskild aktualitet genom den omfattande debatten
om när och hur en folkomröstning i EG-frågan skall äga
rum. Denna debatt har samtidigt visat att kunskapen om de
regler som gäller för omröstningar enligt grundlagen är
bristfällig.
Grundlagen ger möjlighet till två olika former av
folkomröstning. Den ena formen gäller grundlagsändringar
och i något fall frågor som skall avgöras på samma sätt som
stiftande av grundlag. Detta senare gäller de
suveränitetsöverlåtelser som ett inträde i EG medför.
Dessa regler innebär i korthet, att riksdagen först skall
ta ett beslut som vilande, vilket sedan kan gå till
folkomröstning samtidigt med nästa allmänna val. Det
räcker med att en tredjedel av riksdagens ledamöter är
överens om att så skall ske. I omröstningen har väljarna att
säga ja eller nej till det vilande förslaget. Vinner nej är det
förkastat, om nejrösterna är fler än hälften av dem som
avgivits i riksdagsvalet.
En beslutande omröstning av det här slaget är således
endast möjlig att genomföra på valdagen. Vad gäller EG-
anslutningen kan följaktligen en beslutande omröstning
närmast äga rum på valdagen i september 1994 med de
regler som finns.
I andra bestämmelser stadgas det, att förslag som gäller
grundlagsändringar eller ärenden som skall beslutas på
samma sätt som grundlag skall läggas i riksdagen nio
månader före nästkommande val. Det innebär i det fall som
här nämnts, att förslaget måste läggas senast den 18 dec
1993 om riksdagen skall kunna ta ett vilande beslut våren
1994 och om detta beslut skall kunna gå till folkomröstning
samtidigt med valet 1994.
Av vad som här sagts framgår, att bestämmelserna om
folkomröstningar av det här slaget endast gäller ett
begränsat antal frågor och att den process som kan leda
fram till ett direkt avgörande av medborgarna själva kräver
en lång tidsutdräkt. Själva syftet med bestämmelserna är att
förhindra att en liten majoritet i riksdagen driver igenom
grundlagsändringar utan att dessa kan underställas folket.
Bestämmelserna fungerar således som ett minoritetsskydd.
Vad gäller grundlagsändringar kan dock
bestämmelserna anses vara funktionella.
Grundlagsändringar skall under alla omständigheter
fastställas genom två beslut av riksdagen med ett allmänt val
till riksdagen mellan besluten. Möjligheten till
folkomröstning på valdagen innebär således inte någon
extra fördröjning.
Vad gäller andra frågor är dock bestämmelserna alltför
omständliga och tidsutdräkten alltför stor mellan det att
beslut tas om folkomröstning och genomförandet av denna.
Den andra formen av folkomröstningar som kan
anordnas enligt grundlagen är rådgivande omröstningar.
Dessa kan anordnas med kortare varsel och beslutas av
riksdagen med vanlig enkel majoritet. Riksdagen
bestämmer också vilka alternativ som skall underställas
väljarna. Efter omröstningen kan riksdagen fritt ta ställning
i den fråga omröstningen gällt.
Rådgivande folkomröstningar har förekommit fyra
gånger i vårt land. Tre av dessa har ägt rum under
efterkrigstiden, den senaste, kärnkraftsomröstningen,
1980. I riksdagen har då och då förekommit krav på
folkomröstningar. Det gäller t ex kyrka--stat-frågan. Och nu
har samtliga partier bundit sig för att det skall bli en
omröstning i EG-frågan.
Folkomröstningar -- även om de inte förekommer
särskilt ofta -- är således ett viktigt inslag i vårt politiska liv,
eftersom de gäller stora och kontroversiella frågor och vi
måste utgå ifrån att de kommer att användas även framöver.
Enligt vår mening är det naturligt att så sker. Det kan
särskilt nämnas, att ett EG-medlemskap kan ge särskilda
anledningar till nya folkomröstningar. Så har det varit i flera
EG-länder. EG:s konstitution och verksamhetsområden
förändras, och dessa förändringar kan vara av ett sådant
slag att det är väl befogat, att ge medborgarna direkt
möjlighet att ta ställning.
Det är således mycket angeläget, att
folkomröstningsinstitutet har en sådan utformning, att det
kan tillämpas på ett sätt som är meningsfullt och som väcker
tilltro hos allmänheten. Härvidlag finns det enligt vår
mening stora brister.
Folkomröstningen är enbart rådgivande. Det kan starkt
ifrågasättas om detta är en bra ordning. I den debatt som nu
förs om en kommande folkomröstning om EG-anslutningen
har det ideligen upprepats, att den skall vara beslutande och
diverse utfästelser har gjorts om detta.
Många har uppenbarligen inte varit medvetna om vilka
regler som gäller enligt grundlagen utan ställt kravet i
förvissningen om att riksdagen med ett särskilt beslut skulle
kunna bestämma, att omröstningen skall vara beslutande.
Så är det således inte, om inte omröstningen i enlighet med
de regler som angetts ovan knyts till valet 1994. Det är i hög
grad tveksamt om så kan komma att ske dels av tidsskäl,
dels av det skälet att partierna önskar att omröstningen av
olika skäl skall vara frikopplad från valet. Den debatt som
förts om EG-omröstningen illustrerar brister i det gällande
systemet.
En nackdel med det rådgivande
folkomröstningsinstitutet är att flera alternativ kan
förekomma. Detta har vi erfarenheter av, senast vid
kärnkraftsomröstningen 1980. Detta kan medföra -- så som
skedde 1980 -- att inget alternativ får majoritet. Tvister om
hur omröstningsresultatet skall tolkas minskar effekten av
folkomröstningen och tilltron från allmänhetens sida till de
beslutandes ärliga vilja att bry sig om vad väljarna sagt.
Även vad gäller den kommande EG-omröstningen har det
förekommit propåer om att flera alternativ borde lanseras.
Redan formuleringen av de frågor som skall gå till
omröstning är med det nuvarande systemet öppen för
politiska dispyter, och misstankar kan lätt uppkomma att
frågeformuleringen är taktiskt betingad.
Vi har från Centerpartiet upprepade gånger krävt, att de
erfarenheter som vunnits i vårt land och i andra länder
under efterkrigstiden skall sammanställas, utvärderas och
läggas till grund för nya regler om folkomröstning. Vi
vidhåller och upprepar detta krav.
Målsättningen bör vara att arbeta fram ett förslag, som
undanröjer de brister som nu finns i systemet med
rådgivande folkomröstningar. Det naturliga bör vara, att
omröstningarna skall vara beslutande, vilket de är i flertalet
andra länder.
Det som ligger närmast till hands är att anknyta till de
regler som nu gäller för folkomröstningar i grundlagsfrågor
men utan den bindning till bl a de tidsregler och den
knytning till de allmänna valen som där gäller.
I ett avseenden förefaller det särskilt lämpligt att ha
liknande regler. Det gäller den omständigheten, att
riksdagen först skall fatta ett beslut men att detta beslut på
vissa villkor kan gå till folkomröstning.
Det är en uppenbar fördel, att riksdagen först fattar ett
beslut i den fråga som väljarna skall rösta om. Partierna har
därmed tvingats att klart redovisa motiv och
ställningstaganden före omröstningen. Denna kommer
vidare alltid att gälla en konkret, och avgränsad fråga. De
röstande har att säga ja eller nej till det beslut som riksdagen
fattat. Några svårigheter att tolka omröstningsresultatet
uppkommer inte.
Vilket minoritetsskydd som bör byggas in vad gäller
andra frågor än grundlagsfrågor kan behöva övervägas
ytterligare. Vidare bör övervägas om alla frågor under alla
omständigheter skall kunna gå till omröstning eller om en
riksdagsmajoritet i vissa fall skall kunna förhindra detta.
Det finns nämligen ett antal frågor under riksdagens
domvärjo, där snabba beslut kan vara nödvändiga. Till
dessa hör t ex vissa skattebeslut, som i ett givet
konjunkturläge kan påfordra stor skyndsamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna
om folkomröstning i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 21 januari 1993
Bertil Fiskesjö (c)
Rosa Östh (c)
Bengt Kindbom (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Stina Eliasson (c)