med anledning av prop. 1992/93:75 Satellitsändningar av TV-program
Enligt lagförslagets 21 § får en annons med reklam som
sänds under annonstid i television inte syfta till att fånga
uppmärksamheten hos barn under 12 år.
Härom uttalar lagrådet bl.a. sid 159 (kursiverat av mig):
Det går uppenbarligen inte att göra något bestämt
uttalande om huruvida de angivna bestämmelserna i
EG-rätten medger att ett förbud införs mot
barnreklam på det sätt som föreslås i remissen. Det kan
hävdas att ett sådant förbud i praktiken inte kommer att
sträcka sig särskilt mycket längre än vad en reglering i
enlighet med TV-direktivet* skulle göra. Men det finns en
inte oväsentlig principiell skillnad mellan regleringarna och
det kan därför inte uteslutas att det föreslagna
förbudet anses strida mot reglerna om varors
och tjänsters fria rörlighet. Lagrådet finner emellertid
övervägande skäl tala för att förbudet är förenligt
med nyssnämnda regler i EG-rätten.
I Marknadsföringsutredningens delbetänkande SOU
1992:49 slås fast, sid 10 (kursiverat av mig):
Ändringar i den radiorättsliga lagstiftningen
Direktivet om TV-sändningar innebär att det står ett
EG-land fritt att kräva att programföretag som landet har
jurisdiktion över följer mer preciserade eller strängare
regler än direktivets. Ett lands handlingsfrihet är
emellertid inte obegränsad.
Romfördraget mellan EG:s medlemsländer
förbjuder att ett land inför inte bara kvantitativa
importrestriktioner utan också ''alla åtgärder med
motsvarande verkan'' (artikel 30). I EES-avtalet finns en
motsvarande reglering.
En av de år 1991 tillkomna reglerna för den svenska
marksända televisionen innebär att en annons med reklam
inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under
12 år (11 § första stycket radiolagen). En likalydande
förbudsregel har härefter införts i lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till allmänheten.
EG-kommissionen har med hänsyn till
handelshinderaspekterna uppmärksammat
nationella förbudsbestämmelser av det slag som
11 § första stycket radiolagen representerar. På
föranstaltande av kommissionen inskränkte Grekland i
mars 1991 ett där tidigare gällande TV-reklamförbud för
barnleksaker till att gälla enbart krigslekar.
Utredningen konstaterar att det av motiven till 1991 års
svenska lagstiftning om reklam i marksänd TV
framgår, att den inte utformades med något
systematiskt beaktande av EES-rättens krav. Det
föreliggande totalförbudet mot TV-reklam till barn
under 12 år utgör enligt utredningen otvivelaktigt
ett handelshinder enligt artikel 11 i EES-avtalet (EES-
avtalets motsvarighet till artikel 30 i Romfördraget).
I det ovan åberopade s.k. Greklandsfallet gällde frågan
också totalförbud mot TV-reklam till barn precis som i det
nu aktuella svenska lagförslaget 21 §. EG-kommissionens
inställning framgår nedan av svaret på en fråga (Written
Question No 1663/91 by Mr Georgios Romeos (s) to the
Commission of the European Committee).
c1Answer given by Mr Bangemann
on behalf of the Commission
(1 October 1991)
In February 1991 the Commssion drew the Greek
authorities' attention to the incompatibility of the
total ban on the advertising of toys on public
television (Law No 1730 of 1937) with Article 30 of the EEC
Treaty, which prohibits between Member States all
measures having equivalent effect to quantitative
restrictions on imports. The Greek authoriies subsequently
limited the ban specifically to toys of a military
nature, this being compatible with Article 30 of the
Treaty.
The Commission does not envisage proposing rules
explicity prohibiting the television advertising of children's
toys. The ''television without frontiers' Directive
(89/552/EEC) (') already contains a number of provisions
on television advertising and allows the Member States to
lay down stricter or more detailed rules governing the
television broadcasting organizations falling within their
competence. However, these rules must be consistent
with Community law, and in particular Article 30
of the Treaty.
c6Marknadsföringsutredningen och inte minst EG-
kommissionen torde vara väl förtrogna med EG-rättens
tillämpning. Lagrådets konstaterande att ''övervägande
skäl talar för att förbudet är förenligt med nyssnämnda
regler i EG-rätten'' står således i direkt motsats till den
uppfattning som de på EG-rättens tillämpning ovan
citerade sakkunniga ger uttryck för.
Lagförslagets 21 § bibringar allmänheten, och i första
hand riksdagen, uppfattningen att Sverige som enda land
inom EG/EES kommer att tillåtas upprätthålla totalförbud
mot TV-reklam riktad till barn under 12 år. Såsom framgått
av det anförda kommer detta icke att vara möjligt.
Lagförslagets 21 § bör därför ges en lydelse som
harmoniserar med EG-rätten enär det synes angeläget att
riksdagen i sitt normgivningsarbete nu fullt ut beaktar de
internationella bestämmelser som avses träda i kraft nästa
år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om harmonisering med EG-rätten av
lag för satellitsändningar av TV-program.
Stockholm den 17 november 1992
Björn von der Esch (m)
* Avser EG:s direktiv (89/552/EEG), min anm.