med anledning av prop. 1992/93:120 Ändring i sekretesslagen (1980:100) med anledning av EES-avtalet

Propositionen behandlar tystnadsplikt och
sekretessbestämmelser som ska gälla till följd av EES-
avtalet. Det är ESA-avtalets och dess protokolls
sekretessbestämmelser som ska införlivas med svensk rätt
vilket anses kräva ändringar i sekretesslagen.

Inom ramen för avtalet har Sverige enligt avtalets del
VII kap. 2, åtagit sig att samarbeta om ny lagstiftning som
parterna tar initiativ till. Artikel 80 i avtalet reglerar hur
samarbetet kan breddas på en rad områden. Mot denna
bakgrund är det synnerligen viktigt att regering och riksdag
intar en bestämd hållning för att skydda de demokratiska
landvinningar som gjorts i vårt land. Offentlighetsprincipen
utgör en garanti för rättsäkerheten, effektivitet i
förvaltningen och i folkstyret. Enligt avtalets artikel 7 har
Sverige också rätt att välja form och metod för
genomförande av avtalets bestämmelser.

I propositionen föreslås två viktiga ändringar. Den ena
gäller ömsesidigt bistånd i tullfrågor där sekretess för
uppgifter som svensk myndighet erhållits genom avtal med
främmande stat utvidgas till att omfatta även mellanfolkliga
organisationer. Den andra avser ett införande av en absolut
tystnadsplikt för de konkurrensövervakande organen.

Vänsterpartiet anser att lagändringen går längre än vad
som krävs för att uppfylla EES-avtalet. Vi har en viss
förståelse för att sträng utrikessekretess till nöds kan
behövas för utbyte av uppgifter mellan stater men vi kan
inte acceptera att även uppgifter som en svensk
tillsynsmyndighet inhämtat inom landet skall omfattas av en
absolut sekretess. Vänsterpartiet anser att detta skulle
innebära ett brott mot den grundprincip som säger att allt
hos en myndighet är offentligt och att handlingen först får
hemligstämplas när en skadeprövning gjorts.

Det är i första hand meddelarfriheten som naggas i
kanten om regeringens förslag går igenom. Vänsterpartiet
vill därför avslå propositionen.

Vi vill i detta sammanhang även påpeka att
riksdagsbeslut i liknande ärenden, exempelvis Lex Bratt,
har kunnat hejdas i tolv månader när 10 riksdagsledamöter
yrkat detta och inte minst fem sjättedelar har röstar mot
detta yrkande (2 kap. 12 § RF). Då denna förändring av
sekretesslagen är av stor principiell betydelse för t.ex. den
fria åsiktsbildningen är det inte helt omöjligt att samla
tillräckligt många för att avvakta med lagändringen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 8
kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) enligt vad i motionen
anförts om meddelarfrihet,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 16
kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) enligt vad i motionen
anförts om meddelarfrihet.

Stockholm den 11 november 1992

Bengt Hurtig (v)

John Andersson (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Gudrun Schyman (v)