I propositionen föreslås att i en första omgång bör ett 60- tal sändningstillstånd beviljas i områden med ett befolkningsunderlag som omfattar mer än 100 000 personer.
Jag anser att denna skrivning bör ändras av flera skäl.
För det första så finns med såväl nuvarande analoga teknik som framtida digitala teknik utrymme för fler sändare på FM-bandet. Den forskning och utveckling som äger rum kring den digitala tekniken kan provas på TV kanal 12.
I bilaga till propositionen redovisas en sammanfattning av SOU 1991:108 angående tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio.
Denna utredning stöder uppfattningen att det finns möjlighet att bevilja betydligt fler sändningstillstånd än de 60 föreslagna. Utrymme finns såväl på FM-bandet mellan frekvens 104 och 108 MHz som på ett antal frekvenser som närradion för närvarande inte utnyttjar. Detta skulle innebära omkring 300 frekvenser.
För det andra innebär den i propositionen föreslagna modellen att det blir en politisk styrning som resulterar i att marknadskrafterna sätts ur spel. Om fler sändningstillstånd kunde beviljas skulle lyssnaren kunna erbjudas en mångfald och variationsrikedom bland stationerna i stället för ett fåtal kanaler som söker en bred lyssnarskara och därmed blir allmängiltiga. De aktörer som enligt propositionen skulle kunna etablera sig från starten, kommer att få ointagliga konkurrensfördelar, genom att de redan har såväl en annonsör som lyssnarkrets när ytterligare stationer etableras som ur marknadssynpunkt är oprövade.
För det tredje innebär skrivningen att man i första omgången exkluderar områden med befolkningsunderlag på under 100 000 personer. Exempel på sådana områden är Kalmar, Östersund och Norrlands övriga inland. Även lyssnaren i dessa områden måste beredas en ökad valfrihet när det gäller program/stationsutbud. Det måste vara den presumtiva näringsidkaren som har att avgöra vilket befolkningsunderlag som fordras för att bedriva en privat lokalradio. Det finns exempel i andra länder på lokala privata radiostationer med ett ringa befolkningsunderlag eller med ett smalt programutbud som ändå är kommersiellt bärkraftiga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att utnyttja fler frekvenser vid införandet av den privata lokalradion.
Stockholm den 17 november 1992 Lennart Fridén (m)