med anledning av prop. 1992/93:70 Privat lokalradio

I proposition 1992/93:70 föreslås att privata
reklamfinansierade ljudradiosändningar tillåts fr.o.m. den 1
januari 1993. Denna nya form av radio bör enligt
propositionen benämnas lokalradio.

Propositionen innehåller också vissa förslag om
närradion. I denna motion behandlas närradion. Enligt
propositionen skall närradion även i fortsättningen vara en
föreningsradio, där lokalt verksamma ideella
organisationer skall ha möjlighet att framföra sina budskap.
Varje förening bör liksom hittills disponera en viss
sändningstid, där den själv svarar för sändningarna. Vi
delar denna uppfattning.

Enligt nuvarande regler är det inte tillåtet med reklam
eller sponsring i närradion. I departementspromemorian
Regler och villkor för privatradio (1992:22) föreslås att det
skall bli tillåtet att sända sponsrade program i närradion.
Reklamförbudet föreslås vara kvar. I ovan nämnda
promemoria föreslås också att den nuvarande avgiften i
ärenden om radiosändningar skall upphöra.

Bland remissinstanserna finns många, som anser, att
föreningarna också skall tillåtas att finansiera sina
närradiosändningar med reklam. Som skäl anförs att
kostnaderna för föreningsradion har stigit. Samtidigt har
föreningslivet fått allt knappare resurser. Många föreningar
kan av ekonomiska skäl tvingas upphöra med sina
sändningar.

I propositionen föreslås att sammanslutningar med
tillstånd att sända närradio får rätt att sända reklam och
sponsrade program enligt i huvudsak samma regler som
kommer att gälla för den privata lokalradion. Däremot får
närradioföreningar inte någon rätt att sända reklam eller
sponsrade program.

För närvarande erlägger sammanslutningar med
tillstånd att sända närradio en avgift till staten. Avgiften
skall täcka kostnaderna för närradionämndens verksamhet.
För den privata lokalradion föreslås koncessionsavgifter.
Det torde vara möjligt att till mycket stor del finansiera
närradionämndens verksamhet med den privata
lokalradions koncessionsavgifter.

Det är givetvis fullt möjligt för varje enskild
sammanslutning att fritt avstå från reklam. Enligt vår
bedömning kommer många enskilda föreningar att helt
avstå från möjligheten att sända reklam. Dessa föreningar
bör enligt vår uppfattning, som sammanfaller med förslag i
Ds 1992:22, bli avgiftsbefriade till staten i ärenden om
närradio. Däremot bör de föreningar, som utnyttjar
möjligheten att sända reklam i enlighet med propositionens
förslag, erlägga avgift. För att undvika administrativt
krångel och merarbete för aktuella myndigheter bör
föreningar inte tillåtas att byta ''inriktning'' alltför ofta.
Enligt vår uppfattning bör föreningarna ge besked i förväg
och beskedet bör omfatta en tidsperiod om minst ett år. Det
får ankomma på regering och berörda myndigheter att
utfärda närmare föreskrifter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om befrielse från avgift till staten för
de sammanslutningar som ej sänder reklam i närradion.

Stockholm den 17 november 1992

Birger Andersson (c)

Rose-Marie Frebran (kds)