Problemet
I januari 1992 tog sig ett antal maskerade män in i RFSLs lokaler i Växjö. Med en s k machete högg gärningsmännen sönder inredningen och skrämde livet ur de personer som befann sig i lokalen. Några av dessa personer har hittills inte vågat återvända till RFSL av rädsla för nya dåd.
Detta attentat var kulmen på en längre tids trakasserier som ägt rum mot RFSL i Växjö, vilka ofta har haft nazistiska förtecken.
I september dömde Göta hovrätt två av förövarna till fyra månaders fängelse. Flera av de tilltalade i rättegången hade anknytning till nazistiska grupperingar.
År 1985 mördades en homosexuell man av nazister i Göteborg. År 1990 skedde det igen. I samband med det senare mordet publicerade tidningen Aftonbladet i augusti 1990 hets från Nordiska Rikspartiets ledning. Mord på homosexuella är inte mord, det är renhållning, var budskapet.
I Göteborg ges publikationen ''Siege -- tidskrift för ökat våld mot homosexuella'' ut. Där kan man läsa om hur man på det mest framgångsrika sättet trakasserar homosexuella. Där finns anvisningar om var man enklast kan träffa på homosexuella män och tips om hur man kan misshandla och råna dem.
Riksdagens tidigare behandling av frågan
På 1940-talet infördes ett straffrättsligt förbud mot hot, förtal eller smädelse mot folkgrupp. Detta kombinerades med en motsvarighet i tryckfrihetsförordningen för att möjliggöra åtal mot hets som sprids i tryckt skrift. År 1970 skärptes lagen i och med att missaktning mot folkgrupp togs med bland de beteenden som kunde utgöra hets. År 1982 föreslog regeringen (prop 1981/82:58) att förbudet skulle lindras i och med att ordet missaktning skulle ersättas med förakt. Detta förslag avvisades dock av riksdagen (1981/82:KU24).
År 1988 skärptes lagen ännu en gång genom att även hets som inte har spritts offentligen till allmänheten kan leda till åtal.
Det är dock inte förbjudet att hetsa mot homosexuella. Den s k Homosexutredningens förslag (SOU 1984:63) om att hets mot homosexuella skulle förbjudas avvisades av regeringen i propositionen (prop 1986/87:124) om homosexuellas situation i samhället. Motiveringen var bl a att man bedömde det som tänkbart att ett sådant förbud skulle drabba olika slags framställningar med religiös bakgrund och överhuvudtaget snarare bidra till en konflikt mellan homosexuella och samhället i övrigt.
Socialutskottet uttalade (1986/87:SoU31) i sin behandling av propositionen och tillhörande motioner att man ansåg det självklart att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för att följa utvecklingen och i förekommande fall återkomma till riksdagen med lagförslag om regeringen skulle få information om att yttranden som kan liknas vid hets mot folkgrupp sprids om homosexuella.
År 1992 avslog riksdagen motioner om att hetslagstiftningen skulle utvidgas till att omfatta även hets mot homosexuella. Utskottet ansåg (1992/93:KU2) att det saknas ''mot bakgrund av vikten av vidast möjliga yttrandefrihet anledning att utvidga förbudet mot hets mot folkgrupp till att omfatta även homosexuella''.
Min bedömning
Våld mot homosexuella fördöms mycket tydligt av samhället. De skyldiga har i möjligaste mån lagförts.
Det finns stora likheter mellan detta våld och det våld som drabbar invandrare och etniska grupper. Därför bör samma typ av extra åtgärder sättas in för att stävja våld och hets mot homosexuella som våld och hets mot etniska grupper.
Redan på 1940-talet infördes ''Lex Åberg'', Sveriges första hetsförbud. Det namngavs efter Einar Åberg, som på 1940-talet var en känd antisemit. Han spred antihomosexuell propaganda och hetsade också mot judar. Han kallade homosexuella ''sexualjudar''. Han bildade Sveriges antijudiska kampförbund, en mycket militant rörelse. Målet var ''judiska folkets totala förintelse i Sverige''.
Detta beprövade svenska hetsförbud har visserligen medfört tillämpningsproblem men är ändå det bästa lagliga medel som står till buds för att stävja hets mot folkgrupp. Förbudet har emellertid aldrig gällt hets mot andra grupper än invandrare, religionsgrupper och etniska minoriteter.
Att förbudet skulle utvidgas till att gälla även hets mot homosexuella har föreslagits vid flera tillfällen. Homosexutredningen föreslog ett förbud, vilket avvisades av regeringen eftersom ett sådant kunde hota religionsfriheten. Det är ett dåligt argument. Varför ska det vara tillåtet att hetsa mot olika samhällsgrupper bara man säger amen eferåt?
Socialutskottet avvisade visserligen för sex år sedan motionsförslag om att hets mot homosexuella skulle förbjudas. Men samtidigt lämnades dörren öppen för ett annat framtida ställningstagande. Utskottet ansåg det självklart att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för att följa utvecklingen och återkommer till riksdagen med lagförslag om regeringen skulle få information om att yttranden som kan liknas vid hets mot folkgrupp sprids om homosexuella (1986/87:SoU31).
Regeringen vidtog trots utskottets uttalande inga åtgärder för att följa utvecklingen. Därför har inte heller riksdagen fått några propositioner om ändring av hetsbestämmelserna.
Hets mot homosexuella sprids dock. Ovan nämns några exempel.
Det är för mig obegripligt att riksdagen så snart efter socialutskottets uttalande skulle ändra inställning i frågan. Från uttalandet 1987 att man är öppen för att ändra lagen till uttalandet 1992 är steget långt. Förra året uttalade nämligen konstitutionsutskottet att yttrandefriheten väger tyngre än skyddet av homosexuella (1992/93:KU2). Det är beklagligt att utskottet agerade på ett sätt som man givetvis aldrig skulle ha gjort om frågan hade gällt hets mot etniska grupper.
För mig är det självklart att de redan gjorda avvägningarna mellan tryckfriheten och skyddet av samhällsgrupper också kan tillämpas i fallet med homosexuella.
Någon statistik över eller kartläggning av våldet mot homosexuella finns inte i Sverige. I USA förs dock sedan några år statistik över s k hate crimes. Av denna statistik framgår att vart tionde offer för dessa hate crimes är en homosexuell kvinna eller man enligt rapport på tv-kanalen CNN den 5 januari 1993. Dessa hate crimes är resultatet av hets mot olika samhällsgrupper.
Det är uppenbart att hets, t ex den som uttrycktes genom Aftonbladet 1990 och i synnerhet den som uttrycks i nazistiska publikationer, uppmuntrar till våld.
Jag motionerade förra året om en kartläggning av våldet mot homosexuella (motion 1991/92:K424). Motionen avslogs eftersom en sådan kartläggning inte ansågs nödvändig mot bakgrund av Socialstyrelsens regeringsuppdrag att följa homosexuellas situation.
Detta regeringsuppdrag har nu förts över till Folkhälsoinstitutet. Institutet har dock inte, lika lite som Socialstyrelsen, några resurser att göra den efterfrågade kartläggningen av våldet mot homosexuella.
Det rimliga är snarare att Brottsförebyggande rådet, som står för statens kriminologiska forskning, får i uppdrag att genomföra kartläggningen, vilken skulle kräva ett nära samarbete med polisen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av skyddet i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen mot hets mot folkgrupp till att också omfatta hets mot homosexuella,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kartläggning av våld mot homosexuella.
Stockholm den 25 januari 1993 Christina Linderholm (c) 1 Yrkande 1 hänvisat till KU