Sedan 1987 har Stockholms närradio utnyttjats för en
antisemitisk propaganda som sannolikt är den grövsta i sitt
slag som förekommit i Europa efter andra världskriget. De
ansvariga för den aktuella sändaren, med det missvisande
namnet Radio Islam, har vid tre tillfällen dömts i domstol
för hets mot folkgrupp. Påföljden har dock varit av närmast
symbolisk art. Efter den senaste domen, hösten 1992, har
Radio Islam upphört med sin verksamhet, men det finns
tecken som tyder på att man i stället avser att föra ut
motsvarande propaganda med hjälp av andra
närradiostationer med rasistisk inriktning.
Den drivande kraften bakom Radio Islam, Ahmed
Rami, är i dag ett av de ledande namnen i den
internationella krets av antisemitiska propagandister som
bl.a. sprider påståendet att Förintelsen under andra
världskriget aldrig ägt rum. Ramis ställning i internationella
nazistiska kretsar, liksom hans förbindelser med svenska
nazistiska våldsgrupper, är nu väl dokumenterade. När
Robert Faurisson, den för allmänheten mest bekante av de
historieförfalskare som förnekar nazisternas brott under
andra världskriget, våren 1992 besökte Sverige försågs han
av Rami med ''livvakt'' från gruppen Sveriges Framtid,
numera kallad Riksfronten, en grupp som kan jämföras
med den mer bekanta organisationen Vitt Ariskt Motstånd
(VAM).
Rami själv har vid flera tillfällen deltagit i konferenser
med andra antisemitiska och nazistiska propagandister i
olika länder. När han hösten 1992 lät sprida uppgifter om
en liknande konferens i Sverige var det därför naturligt för
polisen att utgå från att ett möte av detta slag mycket väl
kunde planeras också i vårt land, i Radio Islams regi. Enligt
Rami inställdes sedan mötet, men någon vecka senare
besökte Robert Faurisson och möjligen ytterligare några
personer Sverige. Vid detta tillfälle medverkade också
Faurisson i närradiosändningar.
Under veckan före den påstådda konferensen skändades
de judiska begravningsplatserna söder och norr om
Stockholm av okända personer. Vanhelgandet av
begravningsplatserna var det mest omfattande som skett i
Europa efter kriget. Vid de s.k. Karl XII-
demonstrationerna helgen efteråt förekom grova
antisemitiska utfall och hotelser från nazistiska
demonstranters sida. Vid en tidigare demonstration i
Göteborg, i samband med Gustaf Adolfs-firandet den 6
november, klargjorde nazisterna i förväg att man skulle
demonstrera beväpnade, även om vapnen skulle döljas
under själva demonstrationen. Trots detta fick
demonstrationen polistillstånd. Listor med namn på
föregivna judiska eller mot judar välvilligt inställda
''landsförrädare'' och företag med judiska ägare har också
cirkulerat under drygt ett år, tillsammans med uppmaningar
till aktioner och våldshandlingar. Den grupp som i första
hand förknippas med dessa listor är en pseudoreligiös
gruppering kallad Kreativistens kyrka.
Orsakerna till detta uppsving för nazistiska våldsgrupper
och för antisemitisk och allmänt rasistisk propaganda är
säkerligen många och kan inte utredas här. Uppenbart tycks
dock vara att den svenska skolan ibland brister i sin
historieundervisning. Massmedia har nyligen
uppmärksammat ett fall där en gymnasielärare i historia och
religionskunskap i Stockholm öppet solidariserat sig med
Radio Islams propaganda. Det har också vid flera tillfällen
förekommit att Rami fått medverka på svenska skolor och
folkhögskolor som något slags auktoritet på modern
historia. Dessutom har elever i Stockholm gjort studiebesök
hos Rami och vid åtminstone ett tillfälle deltagit i
sändningar på temat att Förintelsen aldrig ägt rum.
Såväl förra skolministern Göran Persson som nuvarande
skolministern Beatrice Ask har såväl i riksdagen som i
andra sammanhang kraftfullt tagit avstånd från dessa
händelser och slagit fast att skolans arbete måste bygga på
elementär respekt för fakta och för demokratins
grundvärden.
Det förefaller också klart att det svenska samhället och
delvis också den svenska lagstiftningen har varit oförberedd
för en situation av det slag som nu uppstått. Propaganda och
åtföljande våldsdåd av detta slag har varit tämligen sällsynta
företeelser i vårt land efter kriget. Bland forskare och andra
som följer den internationella nynazismen är det i dag en
allmän uppfattning att dessa grupper söker efter en
operationsbas där de kan arbeta någorlunda fritt och ostört.
Sedan en rad europeiska länder med lagstiftning och på
annat sätt klart markerat att man inte accepterar nazistisk
och antisemitisk propaganda tycks Sverige ha blivit ett
intressant mål för dessa grupper. Förhoppningsvis har de
mycket starka reaktionerna i vårt land efter skändningarna
av judiska begravningsplatser bidragit till att försöken att
göra Sverige till en propagandabas tills vidare upphör. Men
risken för nya framstötar måste bedömas som mycket stor.
Den vaksamhet som de flesta i Sverige begär av andra
europeiska länder måste också prägla vårt eget samhälle.
Det är framförallt på följande fem områden som
förbättringar behövs:
1) Närradiolagen bör ändras så att det blir möjligt att dra
in sändningstillståndet för den som fälls för hets mot
folkgrupp under längre tid än den rent symboliska
ettårsperiod som i dag gäller. Här finns redan ett förslag
från regeringen, som under våren kommer att behandlas i
riksdagen.
2) Lagen om hets mot folkgrupp bör ses över så att det
där eller i förarbetena uttryckligen klargörs att påståenden
att Förintelsen aldrig ägt rum innebär missaktning mot
judar och andra grupper som drabbades av
massutrotningen. En sådan förändring innebär inte att man
lagstiftar om sanningen, utan endast att man konstaterar att
just detta påstående, vare sig judarna (eller andra)
uttryckligen nämns eller ej, innebär en skymf mot dem som
mördades och mot deras efterlevande. De flesta påståenden
som i lagens mening är att betrakta som uttryck för
missaktning, t.ex. att judarna förgiftar brunnar eller har
uppfunnit aids, är uppenbara lögner, men de är straffbara
för att de innebär missaktning.
3) Utlänningslagen bör ses över så att det klart framgår
att personer, som avser att besöka Sverige i syfte att sprida
rasistisk propaganda eller som dömts i andra länder för
brott med rasistisk anknytning, kan nekas tillstånd att resa
in i riket. Efter erfarenheterna av Robert Faurissons två
besök i landet 1992 har företrädare för polisen uttryckt
sådana önskemål och regeringen har också inlett ett arbete
i syfte att skapa klarhet på denna punkt.
4) Reglerna för demonstrationstillstånd bör ses över så
att det klart framgår att deltagare i demonstrationer under
inga omständigheter kan tillåtas vara beväpnade.
5) Alla elever i grund- och gymnasieskolor samt i
folkhögskolorna måste få undervisning -- och korrekta
framställningar -- om nazismens förbrytelser och om andra
världskrigets historia. Detta följer också av den
viljeinriktning som regeringen angivit i sina direktiv till ny
läroplan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av lagen om hets mot
folkgrupp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av utlänningslagen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reglerna för
demonstrationstillstånd.
Stockholm den 25 januari 1993
Håkan Holmberg (fp)
Elving Andersson (c)
Jerzy Einhorn (kds)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Oskar Lindkvist (s)
1 Yrkande 2 hänvisat till SfU