Våldet mot kvinnor är ett fortsatt stort problem.
Tusentals kvinnor misshandlas varje år, många av dem
mycket svårt. Misshandeln sker oftast i familjen eller av
någon annan nära anhörig. Därmed är en stor del av
misshandeln förmodligen dold och kommer aldrig till
polisens kännedom. Det gör oket dubbelt tungt för de
misshandlade kvinnorna; inte nog med att de misshandlas,
de får heller ingen hjälp av stat och samhälle.
Riksdagen beslutade förra året att inleda en
försöksverksamhet med livvaktsskydd till särskilt hotade
kvinnor. Tanken är att kvinnor som är särskilt hotade ska
kunna få livvaktsskydd för att förhindra nya våldsbrott.
Hos polisen finns numera också paket med teknisk
larmutrustning för misshandlade kvinnor. Paketen
innehåller bl a mobiltelefon och överfallslarm.
Dessa båda åtgärder innebär att många kvinnor som
tidigare varit svårt utsatta för våldsamma män nu får en reell
möjlighet till hjälp. Polisen kan nu i samråd med kvinnan
komma fram till den bästa lösningen för just henne. I
kombination med de lagliga möjligheterna till besöksförbud
kan detta ge ett skydd som tidigare ej varit möjligt. För den
hotade kvinnan kan detta bli ett stort framsteg.
Det är nu viktigt att möjligheten till livvaktsskydd och
teknisk larmutrustning utvärderas snabbt. Det finns tecken
som tyder på att livvaktsskyddet inte har utnyttjats i den
omfattning som borde vara möjligt. Därför måste en
utvärdering ske relativt snart så att eventuella förändringar
i lagstiftningen kan vidtas. Riksdagen bör ge regeringen i
uppdrag att skyndsamt utvärdera verksamheten.
Lagen om besöksförbud måste också ses över. Trots att
lagen har skärpts är det fortfarande svårt att direkt
frihetsberöva män som bryter mot lagen. Detta beror på att
straffet för överträdelse av besöksförbudslagen i
normalfallet blir böter.
Besöksförbudslagen bör nu förändras så att den som
bryter mot lagen omedelbart anhålls eller häktas om det
inte finns uppenbara skäl emot detta. Härigenom uppnår
lagstiftaren två viktiga syften, nämligen dels att markera det
allvarliga i överträdelsen, dels göra det möjligt att effektivt
stoppa fortsatta överträdelser.
Justitieutskottet har tidigare behandlat motioner med
liknande innehåll och då avslagit dessa. Motiveringen har
varit att obligatorisk häktning bara kan ske vid mycket
allvarliga brott, t ex mord, dråp och människorov.
Justitieutskottet väljer då att bortse från det faktum att
brott mot besöksförbudslagen faktiskt i ett senare skede kan
leda, och leder, till just dessa mycket grova brott. Det är
inte ovanligt att män som dömts till besöksförbud söker upp
kvinnan och fortsätter trakasserierna. Staten måste då ha en
reell möjlighet att omhänderta mannen så att trakasserierna
omedelbart upphör. Risken är ju att dessa lätt kan övergå i
grovt våld. Denna förebyggande effekt uppnås bäst genom
en skärpning av besöksförbudslagen.
Kvinnojourerna och ROKS (riksorganisationen för
kvinnojourer i Sverige) är av stor betydelse för kvinnor som
utsätts för misshandel och sexuella övergrepp.
Kvinnojourernas omfattande ideella arbete är synnerligen
viktigt och kräver ekonomiskt stöd från samhället.
Vi delar socialministerns syn på prostitutionen som en
allvarlig form av kvinnoförtryck och ett uttryck för mänsklig
förnedring. De prostituerade kvinnorna är ofta skadade
sedan barndomen genom incest och andra
missförhållanden. De löper också stor risk att bli
misshandlade av sina kunder. Vi välkomnar den
prostitutionsutredning som socialministern aviserar i
budgetpropositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det angelägna i att skyndsamt
utvärdera möjligheten till livvaktsskydd och teknisk
larmutrustning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpning av
besöksförbudslagen.
Stockholm den 22 januari 1993
Isa Halvarsson (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Lotta Edholm (fp)
Ulla Orring (fp)
Karin Pilsäter (fp)