Kvinnor måste ha rätt att leva sitt liv utan fruktan för våld och övergrepp. Att skydda, stödja och hjälpa de kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp måste vara en strävan för alla inblandade i beslutande positioner.
Med stöd av statistik kan vi konstatera att det är kvinnorna som utgör en mycket stor del av brottsoffren. Kvinnor är offer för mäns missriktade besvikelser, raseriutbrott och maktbegär. Det vanligaste våldet är det osynliga och det gömda våldet och det som sker innanför hemmets väggar. Oftast utsätts kvinnan för övergrepp när mannen är påverkad av sprit eller droger. Kvinnor är offer för att man ifrån samhällets sida inte klarar av kampen emot kvinnovåldet på ett godkänt sätt.
Livvakter
Flera olika steg tas nu av regeringen helt i rätt riktning för att förbättra kvinnors situation. Ett förslag är försöksverksamhet i fyra olika distrikt med livvakt åt kvinnor som är särskilt hotade. Vi anser att detta är nödvändigt när det inte finns några andra åtgärder att ta till. Men vi tycker naturligtvis att det måste vara gärningsmännen som i första hand blir utsatta för specialbevakning. Målsättningen måste vara att det är de som utför brott som får sin frihet inskränkt i stället för de utsatta kvinnorna.
Kvinnojourer
Kvinnojourerna som finns runt om i landet gör ett mycket viktigt arbete för att ge skydd till utsatta kvinnor. Genom detta arbete kan stora lidanden undvikas och betydande kostnader sparas i förebyggande syfte. Arbetet görs till mycket stora delar genom frivilliga insatser.
Det är viktigt att samhället tar ett gemensamt ansvar för att stödja kvinnojourerna och därför är det viktigt att kommuner och landsting beviljar anslag så att verksamheten kan fortsätta och utvecklas vidare.
Stora insatser görs ifrån samhällets sida för att förhindra och förebygga brott av olika slag. Miljardbelopp satsas på att rehabilitera gärningsmännen medan mycket små belopp går till brottsoffren. Kvinnojourerna får några få miljoner. Vi anser att det måste göras en översyn av hur fördelningen av olika resurser sker. Vi anser inte att proportionerna idag är rättvisa. Detta vill vi ge regeringen till känna.
Sexuella våldet
Vi vet att kvinnomisshandel är en del av det sexualiserade våldet. Misshandel slutar ofta med våldtäkt, något som är så vanligt förekommande att kvinnan själv inte ens definierar detta som brott. I Justitiedepartementets kartläggning av våldtäktsbrotten säger man att dessa ökat med 73 % från 1975 till 1988. Anmälda våldtäkter inomhus mot vuxen fortsätter att öka. En mycket liten del, mindre än 5 %, av de utsatta kvinnorna har gjort polisanmälan. Dessa problem har gigantiska proportioner, inte minst om man även innefattar de upprepade incestfallen.
Våldtäktsklinik
Behovet av våldtäktskliniker ökar allt eftersom det sexuella våldet ökar. I många andra länder finns liknande mottagningar och resultat visar att dessa förebygger mycket av både psykiskt och fysiskt lidande. I Sverige bör landstingen göra en regionplanering i samverkan med Socialstyrelsen för att hitta effektiva lösningar på dessa problemfrågor. Mottagningar borde kunna drivas under en försöksperiod med ett uppföljningsansvar av staten.
Våldspornografi
Våldspornografi handlar djupast sett om mäns makt och kvinnors maktlöshet. Pornografin är en fråga om pengar. Var fjärde videokassett som hyrs ut är en porrfilm. I USA är porrindustrins vinster större än den samlade skiv- och filmindustrins. Porrindustrins omsättning ligger på andra plats inom världshandeln efter vapenindustrin.
Pornografin legitimerar våld mot kvinnor eftersom den vill ge en bild av att kvinnor njuter. Det är förödande om män tror att kvinnor vill bli t.ex. bundna och slagna. Vi vill inte tolerera den nedvärderande och snedvridna kvinnosyn som våldspornografin leder till. Det finns ett mycket tydligt samband mellan det ökade och förråade våldet riktat mot kvinnor och pornografins ökade spridning.
Vi anser att det finns ett klart samband mellan pornografi-prostitution och våldsbrott. Därför behöver detta samband kartläggas vilket vi vill ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gärningsmännen bör specialbevakas,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur medelsfördelningen för olika brottsförebyggande åtgärder är,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en våldtäktsklinik,
4. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av sambandet mellan våldspornografi och våldsbrott.
Stockholm den 21 januari 1993 Karin Starrin (c) Gullan Lindblad (m) Barbro Westerholm (fp) Margareta Viklund (kds)