Vi medborgare måste kunna leva i ett samhälle där den enskildes frihet och integritet respekteras och där ett ömsesidigt trygghetsförhållande finns. Rätten att få uppleva trygghet till person och egendom utgör ett grundläggande psykologiskt behov. Tyvärr bryts dock ofta detta trygghetsförhållande och brottsoffren står då oftast ensamma med sin traumatiska upplevelse utan möjlighet till snabb rehabilitering, t ex i form av samtalsterapi, lägenhetsbyte, indentitetsbyte etc. Ofta drabbas offren av djupa kriser och depressioner, psykisk obalans och apati. Dessa psykiska reaktioner gestaltas ofta i fysiska reaktioner och fysisk svaghet. Härtill kommer i regel även svåra ekonomiska förluster.
I årets budgetproposition aviserar regeringen sin vilja att förbättra brottsoffrens ställning. Positivt är också regeringens beslut i september 1992 om ett bidrag till Brottsofferjourernas Riksförbund på 1 miljon kronor för uppbyggande av lokala brottsofferjourer.
Det finns dock en stor obalans i systemet från samhällets sida med tanke på de resurser som satsas på brottsoffren respektive brottslingarna. I årets budgetproposition satsar man cirka 3,5 miljarder kronor på kriminalvården medan summan som avsätts till brottsoffren är 35 miljoner kronor.
Skadestånden som idag utbetalas av brottsskadenämnden återspeglar inte de verkliga kostnadsbehoven. Dessutom är det synnerligen viktigt att rehabilitering kan sättas in snabbt och att pengar då finns.
Det är därför viktigt att en brottsofferfond inrättas som omedelbart vid behov kan tas i anspråk för snabba rehabiliteringsinsatser och skadeståndsersättningar där inte försäkringsbolagen och staten täcker skadorna. Denna fond skulle kunna knytas till brottsskadenämnden.
Avgifter till denna fond bör finansieras av alla personer som dömts enligt brottsbalken eller specialrättslagstiftningen oavsett påföljd som fängelse, skyddstillsyn, villkorlig dom eller böter. Mindre trafikeller ordningsförseelser bör undantas.
Avgiftsstorleken till fonden kan övervägas. Enligt en belgisk modell kan avgiften vara 500 kronor men i Tyskland finns en annan variant med olika procenttabeller beroende på dommålets storlek och karaktär. Brottsofferfonden skulle med tiden förfoga över stora tillgångar som snabbt skulle kunna komma brottsoffren till hjälp.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en central brottsofferfond.
Stockholm den 19 januari 1993 Alwa Wennerlund (kds) Märtha Gårdestig (kds)