Ungefär 300--350 kvinnor kommer till Sverige varje år
genom s.k. kontaktförmedling. Ca 150 av dem stannar i
landet mer än två år. Det betyder att cirka 200 kvinnor varje
år sänds tillbaka till sina hemländer och ett liv i förnedring
och misär.
Ett sätt att minska verksamheten med
kontaktförmedling är att inte tillåta annonsering om
kontaktverksamhet och förmedling av utländska kvinnor.
Det har visat sig att många kvinnor som kommit till vårt
land genom kontaktförmedling eller genom kontakt med en
svensk man på semester i hennes hemland ofta blir utsatta
för misshandel. Om de har minderåriga barn med sig har
det förekommit att även barnen utsatts för misshandel och
övergrepp. Detta kan bl.a. kvinnojourerna tillstyrka.
I början ser oftast allt ut att fungera bra för paren. I
många fall tröttnar dock mannen ganska snart på kvinnan,
kanske irriterad över att hon inte tillräckligt snabbt
assimileras i det svenska samhället eller att hon inte uppfyllt
de förväntningar som kontaktförmedlingen utlovat.
Kvinnan skickas tillbaka till sitt land.
Om äktenskapet inte varat mer än två år blir kvinnan
utvisad enligt den s.k. tvåårsregeln i utlänningslagen. Den
innebär att om ett äktenskap eller samboende, där den ena
partnern är utländsk och den andra svensk, upphör inom
två år får inte den utländska partnern stanna i Sverige.
Regeln har tillkommit för att förhindra s.k. skenäktenskap.
Under tvåårsperioden skall den utländska partnern anmäla
sig hos polisen två gånger om året. Polisens uppgift är bl.a.
att kontrollera om förhållandet består.
Att först bli godkänd men sedan kanske misshandlad och
ratad av den svenska mannen är oerhört grymt. Att sedan
även bli utvisad och ratad av de svenska myndigheterna är
inhumant och förstärker kvinnans känsla av att inte vara
accepterad. De utländska kvinnorna och ibland även
barnen blir helt berövade sitt människovärde och
utlämnade till förnedring och fattigdom.
Av bl.a. humanitära och medmänskliga skäl bör inte
tvåårsregeln automatiskt tillämpas om äktenskapet eller
samboendet upphör inom två år på grund av
misshälligheter.
Ur yttrandefrihetsrättsliga och tryckfrihetsrättsliga
aspekter kan det vara svårt att komma åt
kontaktannonserna och förbjuda dem. Den yttrande- och
tryckfrihet, som vi har i vårt land, är det viktigt att vara rädd
om. Men det måste också finnas gränser för friheten.
Särskilt om den missbrukas. Eftersom det finns annonser
som medför sådana konsekvenser att de skadar människor
både fysiskt och psykiskt måste det finnas möjlighet att
stoppa sådan verksamhet. Kopplerilagens bestämmelser
skulle exempelvis kunna prövas i sammanhanget.
Frågan om kvinnlig slavhandel handlar om jämställdhet
och människovärde.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att verksamheten med kontaktförmedling av utländska
kvinnor bör upphöra,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att utlänningslagen bör ändras så att inte den s.k.
tvåårsregeln automatiskt tillämpas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kopplerilagens bestämmelser bör prövas vid verksamhet
med kontaktannonser.
Stockholm den 11 januari 1993
Margareta Viklund (kds)