För att den enskilde skall kunna ta tillvara sin rätt mot det allmänna krävs ibland ett domstolsförfarande. Varje domstolsförfarande medför kostnader. Den enskilde kan således ha kostnader för juridiskt biträde, inställelse vid rätten, utredning osv. Det är ett viktigt rättssäkerhetskrav att den enskilde kan få ersättning för de kostnader som förfarandet har åsamkat denne. Det kan ifrågsättas om de regler som gäller idag uppfyller detta krav.
Processer mellan enskilda och det allmänna förs i allmänhet i förvaltningsdomstolar. Den enskildes möjligheteter att få ersättning för sina rättegångskostnader styrs i detta fall främst av förvaltningsprocesslagen (1971:291). Enligt denna kan den enskilde få ersättning för vissa processkostnader, såsom kostnader för bevisning eller för inställelse vid rätten. För vissa skattemål finns en lag (1988:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. Huvudregeln enligt denna är, att den enskilde själv skall svara för sina kostnader i ordinära ärenden. Den enskilde kan vidare i vissa fall beviljas allmän rättshjälp.
Vid en process i en förvaltningsdomstol där en enskild står mot det allmänna, får den enskilde med nu gällande regler nästan alltid svara för sina egna kostnader, och detta även om han vinner processen. Detta är en stötande ordning. Till detta kommer att den nämnda lagen om rätt till ersättning i vissa skattemål sällan tillämpas och att domstolarna är restriktiva med att bevilja rättshjälp för mål i förvaltningsdomstol. De bestämmelser som i dag reglerar den enskildes rätt att få ersättning för kostnader i förvaltningsprocess framstår som klart otillfredsställande. Nya regler i denna fråga bör alltså utredas.
De nya reglerna om rätt till kostnadsersättning bör utgå från den enskildes berättigade krav på rättssäkerhet. Den enskilde bör alltid få sina kostnader täckta om han vinner en betydande framgång i den sak som processen gäller. Även om så inte skulle vara fallet, bör den enskilde få ersättning för kostnaderna så snart en process framstår som motiverad för att tillvarata dennes rätt. Så kan ha varit fallet även om det allmänna har haft framgång i processen. Ytterst bör gälla att det allmänna skall svara för kostnaderna när det framstår som oskäligt -- av någon orsak -- att den enskilde skall bära dessa. Regeringen bör belysa och göra en översyn av de regler som gäller för regler om enskilds rätt till ersättning för kostnaden i förvaltningsprocessen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler om enskilds rätt till ersättning för kostnader i förvaltningsprocessen.
Stockholm 26 januari 1993 Rune Backlund (c) Sten Svensson (m) Lars Svensk (kds) Kjell Johansson (fp)