Klotter och vandalisering är något vi nästan vant oss vid
åtminstone i ett storstadsområde som Stockholmsområdet.
Det för inte bara med sig att vardagsmiljön blir förstörd
utan det kostar också en massa för sanering och upprustning
varje år.
Ett exempel kan hämtas från pendeltågstrafiken i
Stockholms län, som har utgifter på 10--15 mkr per år. Det
handlar bara om sanering av tåg, stationsbyggnader och
vänthallar. Överfört till alla andra sektorer i samhället blir
siffrorna mycket höga.
Kostnaderna är bara den ena sidan av
saneringsproblemet, arbetsmiljön för sanerarna är den
andra. Mycket starka medel måste användas i
saneringsarbetet och personalen utsätts för stora risker trots
skyddskläder och annan skyddsutrustning.
Det är mycket enkelt att i handeln komma över de
sprayburkar som används för klottret. Hyllmeter efter
hyllmeter är exponerade på stormarknader, bensinstationer
och affärer, lättåtkomliga för den som vill köpa eller stjäla.
Ett annat problem är att man i dag inte kommer åt
klottrarna juridiskt eftersom det har visat sig att åklagarna
inte kan göra något på grund av bevissvårigheterna. Även
om en person tas på en perrong med sprayburk i handen går
det inte att bevisa att uppsåtet varit att de skulle klottra.
Det är viktigt att samhället på olika sätt visar att man tar
avstånd från den här typen av bus och förstörelse av vårt
gemensamma vardagsrum genom att exempelvis göra det
lovligt att beslagta sprayburkar där man med fog kan
misstänka att de skall användas för klotter på offentliga
platser. Likaså bör det undersökas om handeln kan fås att i
stället gå över till att sälja färgsprayburkar över disk.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att minska klotter
och vandalisering av offentliga miljöer.
Stockholm den 25 januari 1993
Ines Uusmann (s)
Björn Ericson (s)