Många drar sig för att anmäla brott eller att lämna
uppgifter till polisen i pågående brottsutredningar eller att
vittna inför domstol. Detta är ett stort problem som inte har
någon enkel lösning.
Dagligen finner man i dagspressen artiklar som tyder på
att vittnens rädsla är ett allvarligt problem. Rikspolischefen
har påpekat de bekymmer det medför för rättsväsendet att
allmänheten inte känner sig säker när man lämnar uppgifter
till polisen om brottslingar eller om begångna brott. Man är
rädd för repressalier. Många utsätts för tydliga eller
förtäckta hot. Det tillhör vardagen i rättsväsendet, särskilt
sedan inslaget av utländska kriminella blivit allt större. Den
som lämnar uppgifter kan inte räkna med anonymitet eller
polisskydd vid risk för repressalier.
Anonymitet bör kunna erbjudas vittnen
Men rätten att få vara anonym bör inte vara generell
utan förbehållas endast fall av undantagskaraktär, där det är
fråga om t ex organiserad brottslighet med internationella
inslag såsom narkotikabrottslighet, terrorism eller annan
allvarlig och betydande brottslighet. För rätt till
anonymitetsskydd skall föreligga synnerliga skäl.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa ett system till skydd för
vittnen och andra uppgiftslämnare vilket går ut på att den
som vittnar eller lämnar uppgifter rörande vissa typer av
allvarlig brottslighet, exempelvis narkotikabrott, terrorism,
organiserad brottslighet med internationell anknytning, får
rätt att göra det anonymt och att hans identitet inte får röjas
för den tilltalade eller annan som inte kan anförtros
uppgiften.
Stockholm den 20 januari 1993
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Ulf Eriksson (nyd)
Richard Ulfvengren (nyd)
John Bouvin (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Arne Jansson (nyd)