Förhandling vid domstol skall vara offentlig (2 kap 11 §
regeringsformen). Domstolsoffentligheten hänger samman
med informationsfriheten, dvs medborgarnas rätt och frihet
att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga
del av andras yttranden. Informationsfriheten är
tillsammans med yttrandefriheten och andra grundläggande
fri- och rättigheter viktiga inslag i den fria åsiktsbildningen
på vilket den svenska folkstyrelsen bygger.
Domstolsoffentligheten får begränsas under vissa bestämda
förutsättningar genom lag, vilket också skett.
Främja informationsfriheten
Informationsfriheten får inte vara en ogrundad
förhoppning för medborgarna utan måste få en verklig
innebörd. Möjligheten för medborgaren att få del av den
information som han eller hon önskar utan allt för stor
ansträngning är därför mycket viktig. Utan en reell
möjlighet att få ta del av informationen blir
informationsfriheten illusorisk. För den fria
åsiktsbildningens och demokratins skull är det därför
oundgängligen nödvändigt att ständigt söka vidga ramarna
för informationsfriheten och få bort rådande laghinder.
Informationsfriheten måste främjas.
Fotograferingsförbudet och andra hinder
Under vissa förhållanden får en domstolsförhandling
helt eller delvis hållas bakom stängda dörrar. Vidare gäller
att tillträde till offentlig förhandling må, när rättens
ordförande finner skäl därtill, vägras den som inte fyllt
arton år. Det ankommer på rättens ordförande att
upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att
meddela de föreskrifter som behövs. Han får utvisa den som
stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt.
Han får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att
undvika trängsel. Rätten får förbjuda att annan tar upp
förhör på fonetisk väg, om det kan antas att upptagningen
så besvärar den som hörs att det blir till men för
utredningen. Fotografi får inte tas i rättssalen. Den som vid
sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller
fotograferar i rättsalen eller bryter mot föreskrift eller
förbud som har meddelats döms till penningböter.
JO har i sin ämbetsberättelse för 1992-93 behandlat
frågor om offentlighet och ordning vid
huvudförhandlingarna vid Stockholms tingsrätt och i Svea
hovrätt år 1989 i det mycket uppmärksammade målet om
mordet på statsministern Olof Palme. JO uttalar sig bl a om
beslut att förbjuda införande av teknisk utrustning i
rättssalen och beslut om förbud mot direktsändning av radio
från rättsalen och mot ljudupptagning och vidare om ljud-
och bildöverföring, TV-sändning, från rättssalen till en
annan rättssal i syfte att bereda så många åskådare som
möjligt tillfälle att följa förhandlingen samt om
allmänhetens tillträde till förhandlingarna och
platsfördelningen som innebar att endast sex platser avsatts
för allmänheten i såväl tingsrätt som hovrätt men att
sammanlagt 128 respektive 55 platser avsatts till förmån för
massmedierepresentanterna. JO är kritisk i flera
avseenden.
Vår bedömning
Händelserna vid de båda huvudförhandlingarna och JOs
ämbetsberättelse vittnar om att reglerna är otidsenliga och
måste ses över. Det måste skapas bättre möjligheter för
allmänheten att få ta del av och direkt följa
domstolsprocesser i brottmål. En bättre information från
domstolsprocessen kan medföra en betydande
brottsavhållande effekt. Dessutom medför en förbättrad
insyn att kontrollen av domstolarnas verksamhet ökar vilket
främjar rättssäkerheten.
Med de nuvarande reglerna finns i och för sig en
möjlighet till direktsändning i radio. Men det är långt ifrån
tillräckligt för att tillgodose medborgarnas grundlagsenliga
behov av informationsfrihet, rättstrygghet och
rättssäkerhet. Som framgått talar starka skäl för att det
måste skapas förutsättningar för TV-sändningar från
domstolsförhandlingar.
Vid en bedömning av frågan måste man emellertid ta
hänsyn till parternas, vittnenas och andra inblandades
integritet och domstolens möjligheter att genomföra en
saklig och opartisk rättegång.
Rätten att sända får självklart inte bli absolut utan måste
kunna begränsas. Domstolen måste alltid ha rätt att vägra
sändning av en hel rättegång eller del därav eller besluta om
när sändning får ske och villkoren därför. Vidare kan
sekretesskäl eller hänsyn till brottsoffer, vittne eller den
tilltalade lägga hinder i vägen. Part, ombud, försvare eller
annat rättegångsbiträde, vittne, sakkunnig eller annan som
kommer att yttra sig eller eller vara närvarande i processen
måste ha rätt att vägra att viss sändning äger rum.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reglerna för offentlighet vid
domstolarna och medborgarnas rätt och möjlighet att följa
rättegångar direkt eller via media, t.ex. radio och TV, måste
ses över i syfte att vidga informationsfriheten.
Stockholm den 20 januari 1993
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Ulf Eriksson (nyd)
Richard Ulfvengren (nyd)
John Bouvin (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Arne Jansson (nyd)