Nämndemännen skall vara folkets representanter i domstolarna men tillsätts märkligt nog på förslag av kommunfullmäktige bland politiskt utsedda personer. Utnämningsproceduren utgör ett avsteg från principen om domstolarnas oberoende. Dessutom sitter dessa nämndemän på mandatperioder om tre år, vilket givetvis bidrar till att demokratiskt ''lekmannainflytande'' omöjliggöres.
Sammansättningen av nämndemannakåren är också i högsta grad diskutabel från sociala, åldersmässiga och könsmässiga synpunkter. Nämndemannauppdraget har låg status och är dåligt betalt. Det finns därför också en påtaglig risk att utnämningsproceduren leder till snedvridning ifråga om folklig förankring. Frågan är m a o huruvida nämndemannainstitutet i själva verket motverkar sitt eget syfte.
Ett sätt att komma till rätta med problemet kan vara att nämndemännen väljs ut slumpvis bland svenska medborgare, att mandatperioden är kortare, förslagsvis ett år. Urvalet skulle, liksom i andra länder, kunna ske i form av ett noga övervakat och kontrollerat lotteri från folkbokföringen.
En utredning bör tillsättas som får till uppgift att se över nämndemannainstitutet och att utarbeta ett förslag som kan presenteras i så god tid att det kan tas i bruk redan under 1994.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att presentera ett nytt nämndemannainstitut för domstolarna i syfte att komma åt problemet med de politiska utnämningarna av nämndemän.
Stockholm den 20 januari 1993 Ian Wachtmeister (nyd) Karl Gustaf Sjödin (nyd) Ulf Eriksson (nyd) Richard Ulfvengren (nyd) John Bouvin (nyd) Harriet Colliander (nyd) Arne Jansson (nyd)