I föräldrabalken sägs att vårdnadshavaren inte bara skall
bestämma utan också i takt med barnets stigande ålder ta
hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. En viktig
bestämmelse i föräldrabalken -- i det fallet är
Europakonventionen speciellt uppmärksam -- är om
föräldern gör sig skyldig till missbruk och försummelse, som
kan medföra bestående fara för barnets hälsa och
utveckling.
Om förhållandena är så dåliga att man aldrig kan hoppas
på en förbättring skall man inte omhänderta enligt lagen om
vård av unga (LVU) utan då skall barnet och vårdnaden
flyttas. Det är socialnämnden som tar initiativ, men det är
domstolen som fattar beslut.
Frågan om att tillfälligt omhänderta ett barn enligt LVU
avgörs av förvaltningsdomstolen. Frågan om att barn och
vårdnad skall flyttas avgörs av allmän domstol.
Det har visat sig olyckligt i en del fall att två olika
domstolar avgör i samma ärenden. Det vore en bättre
ordning att socialnämnden kunde gå till en och samma
domstol med ett ärende och få det avgjort vid ett tillfälle
genom möjlighet att:
i första hand yrka att eftersom förhållandet är dåligt för
barnet i föräldrahemmet så bör barnet och vårdnaden
flyttas,
i andra hand yrka att ett omhändertagande skall ske
enligt LVU.
I dag fungerar det så att socialnämnden först måste gå
till tingsrätten och kanske vidare upp till Högsta domstolen.
Därefter kan man använda LVU. Domstolsutredningen,
som avslutat sitt arbete, har tyvärr inte behandlat detta
förhållande. Frågan bör ändå kunna behandlas i samband
med att regeringen bereder domstolsutredningens
betänkande. Vi har ingen bestämd uppfattning om vilken
domstol som bör handlägga dessa ärenden. Det viktiga är
att det är en domstol som handlägger samma typ av
ärenden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
c2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att endast en domstol
behandlar ärenden om barn.
c0Stockholm den 25 januari 1993
Ingrid Andersson (s)
Anita Persson (s)