Justitieombudsmannen har genom avgörande under
senare år markerat att väsentliga delar av den praxis som
polisen utvecklat för att bekämpa gatulangningen av
narkotika faktiskt saknar stöd i lagen. JO:s avgörande har
skapat osäkerhet inom narkotikapolisen. På flera håll är
den specialiserade gatulangningsbekämpningen under
avveckling. Detta sker trots att sådana insatser är en
väsentlig del av polisens störningsinsatser mot
narkotikahandeln. Efter JO:s uttalande får polisen inte
använda tvångsmedel som gripanden eller husrannsakan för
att följa upp de iakttagelser som gjorts på fältet.
Det centrala problemet verkar vara att den grad av
misstanke som JO kräver för att gripande eller
husrannsakan skall tillåtas sällan kan uppnås omedelbart i
samband med polisens insatser mot gatulangningen. Det är
angeläget att klarhet skapas i rådande rättsläge. Frågan är
både rättspolitisk och narkotikapolitisk och kräver en
förändring i lagen för att lösas. Regeringen bör därför
skyndsamt låta utreda frågan för att skapa rättsliga
möjligheter att ingripa verkningsfullt mot gatulangning och
annan ringa narkotikahandel. Samtidigt måste det
övervägas om rätten att använda både gripande och
husrannsakan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av lagstiftningen
rörande polisens tvångsmedel vid insatser mot den
brottsliga hanteringen av narkotika vid gatulangning.
Stockholm den 26 januari 1993
Karin Israelsson (c)