En polisinspektör i ett polisdistrikt har i en skrivelse till ordningsavdelningen påtalat uppgifter som säger att bilnycklar inte ska omhändertas i samband med rattfylleri (RF) eller för att förhindra sådant brott.
Polisinspektören skriver vidare:
Detta förfarande är en helt ny inställning för mig som jag aldrig under mina 27 år vid polisen hört talas om. Bilnycklar har tagits om hand med stöd av PL 13 § för att förhindra brott.
PL 13 § talar bara om person och att han kan omhändertagas för att förhindra brott, men ingenstans i texten framgår att polisman t.ex. kan ta hand om bilnycklar för att hindra RF. Personer skall förmås överlämna nycklarna frivilligt. Detta är många gånger omöjligt i praktiken, då personen vägrar.
Jag tjänstgjorde vid ÖVS, valborgsmässoafton, då vi stoppade en misstänkt rattfyllerist. Efter avrapporteringen återfick mannen bilnycklarna. Efter några timmar fick vi larm om att mannen på nytt körde sin bil i påverkat tillstånd.
Jag anser att det är betydligt mindre ingrepp i den personliga integriteten att omhändertaga bilnycklarna än att omhändertaga mannen. Jag kräver att riktlinjerna klaras ut så vi för en enhetlig linje.
Så långt polisinspektörens skrivelse. Den föranleder kommissarien vid ordningsavdelningen att i en tjänsteskrivelse anföra bl.a. följande:
Av olika anledningar har frågan om möjligheten att omhänderta bilnycklar för att avvärja ett befarat trafiknykterhetsbrott dryftats.
JO och Rikspolisstyrelsen slår gång efter annan fast att ingen polisiär åtgärd får vidtas utan att den lagliga grunden från första stund står klar för vederbörande befattningshavare.
Vid en jämförelse med PL 8 § framstår innehållet i 13 § som motsägelsefullt. Ingripandet skall enligt det förstnämnda lagrummet vara försvarligt. Första styckets sista mening kommuniserar dock med 13 procent i den meningen att det oftast är ett slag i luften att ta hand om bilnycklar. Det finns reservnycklar och andra sätt att kunna göra sig skyldig till ett nytt brott.
Finns det anledning tro att den påverkade kommer att köra fordonet när polismannen lämnat platsen skall i första hand nycklarna överlämnas frivilligt. I nästa skede kommer avlägsnande (körning hem eller annan lämplig plats) eller omhändertagande i fråga.
Det finns ingen rutin för att administrera omhändertagna nycklar och det finns ingen beslagsgrund för åtgärden i fråga.
Så långt kommissariens skrivelse. Länspolismästaren konstaterar för sin del att rättsläget är oklart.
Polismyndigheten anser att ett konkret lagstöd för tvångsomhändertagande av ett fordons (fartygs) nycklar bör finnas då polisman skall avvärja en straffbar handling som trafiknykterhetsbrott.
Polis skall alltid använda den minst ingripande åtgärden under förutsättning att stöd för ingripandet finns. Nuvarande reglering i polislagen medger endast möjlighet att vidta tvångsåtgärder mot person.
En förändring av ifrågavarande lagstiftning framgår som angelägen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förändring av lagstiftningen om omhändertagande av fordon vid trafiknykterhetsbrott så att polisen får lagstöd för åtgärd som är både lämplig och praktisk.
Stockholm den 25 januari 1993 Göthe Knutson (m)