I Lag om straff för vissa trafikbrott (1951:649 senast ändrad 1990:149) stadgas om straff för vårdslöshet i trafik, rattfylleri och smitning. År 1991 fälldes cirka 50 000 personer för brott enligt denna lag. 42% av dem fälldes för olovlig körning, 7% för smitning, 32% för rattfylleri eller grovt rattfylleri och 23% för vårdslöshet i trafik.
1 juli 1990 sänktes straffbarhetsgränsen för trafiknykterhetsbrott från 0,5 till 0,2 promille alkohol i blodet. Den genomsnittliga blodalkoholhalten var, enligt en undersökning 1986, hos misstänkta för trafiknykterhetsbrott 1,67 promille hos män och 1,55 promille hos kvinnor. Andelen förare som misstänks för rattonykterhet vid svårare trafikolyckor varierar mellan 7 och 10 %. År 1990 var andelen 7,9 %. Flertalet av dem som misstänks för trafiknykterhetsbrott och är inblandade i alkoholrelaterade olyckor har en blodalkoholhalt på en promille eller mer. Många av dem har alkoholproblem.
Ovanstående som är hämtat från ett beslutsunderlag från riksdagens revisorer om Trafiksäkerhet (92/93:6) visar att alkohol och trafik är ett allvarligt problem i vårt samhälle. Arbetet med att befrämja trafiknykterhet och livsstilspåverkan måste fortsätta med all kraft, men det visade sig i USA att personer med förhöjd risk för skador genom alkoholbruk och som mot bättre vetande framförde motorfordon i trafiken knappast var påverkbara till det bättre med upplysning. Återfallsbenägenheten är också mycket stor.
Utifrån detta har så en säkerhetskonstruktion framställts som avser att omöjliggöra start av fordon av person som är alkoholpåverkad. Man kan numera effektivt och selektivt identifiera etylalkohol i människors andedräkt. Genom utveckling av andedräktsanalys och applikation av denna via elektronisk förbindelse med startmotorn i en bil finns nu ett system för automatisk kontroll att alkoholpåverkade förare inte kör bil. I Sverige kallas anordningen ''alkolås''. Alkolåset består av en alkoholmätare som kan hållas i handen och som är kopplad till tändsystemet i startmotorn. För att kunna starta måste föraren först göra ett utandningsprov som inte får överskrida gränsvärdet för tillåten promillegräns.
Den amerikanska trafiksäkerhetsmyndigheten (NHTSA) har utfärdat specifikationer för alkolås. Kontinuerlig, slumpmässig kontroll av förarens nykterhet är ett krav och tillgår så att föraren ska tvingas avge ett nytt andningsprov. På så sätt blir det omöjligt att manipulera alkolåset på ett otillbörligt sätt.
Erfarenheter av alkolåset har dokumenterats i USA. I en undersökning i delstaten Ohio följde man under ca 30 månader personer som fått alkolås inmonterade i bilen. Domstolarna i vissa delstater har möjlighet att i straffpåföljden ange inmontering av alkolås och på så vis tillåta personer med alkoholproblem att köra sina motorfordon. Arbete och familjeliv påverkas i betydligt mindre grad om rattfylleristerna får alkolåset monterat jämfört med om körkortsindragning sker.
Vid Ohio-undersökningen framkom bl.a. att återfall i trafikonykterhet reducerades med 65 % när alkolås kom till användning i jämförelse med effekten av körkortsindragning, om man utgår från upptäckta brott. Dessutom tycks alkolåset medföra en nyktrare livsstil helt allmänt.
Jag anser att ett försök med inmontering av alkolås bör göras i vårt land. Förare som fällts för trafikonykterhetsbrott bör erbjudas möjlighet att få behålla körkortet med tilläggsvillkor om alkolås. Förhoppningsvis kommer det att ge positiva effekter både för trafiksäkerheten och rattfylleristen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försök med inmontering av alkolås i bilar.
Stockholm den 26 januari 1993 Åke Carnerö (kds)