Varannan dag dödas människor av berusade bilister. 80
% av dessa är tidigare dömda för rattfylleri och saknar
körkort. Man kan inte acceptera att en rattfyllerist som kör
ihjäl någon redan någon dag senare tillåts fortsätta sin
framfart. Att det är så har med rätta upprört många. Dessa
människor måste avlägsnas från vägarna och hindras från
att äga eller ha tillgång till bil. Oskyldiga och skötsamma
människors säkerhet måste premieras framför alkoholisters
och brottslingars intressen.
Omvänd bevisbörda
Att köra bil är i sig en farlig verksamhet. Man har ett
presumtivt mordvapen i sina händer. I fråga om
rattfylleribrott och andra brott där bilen fungerar som ett
slags brottsverktyg, är det därför rimligt att tänka sig en
omvänd bevisbörda, dvs. att den som varit berusad och kört
ihjäl någon eller orsakat andra skador, skall bevisa de
påståenden som talar till hans fördel. Han skall alltså bevisa
att dödandet inte skedde uppsåtligen eller av vårdslöshet
utan kan förklaras på annat sätt. Det skall inte vara möjligt
att undkomma rattfylleribrott genom att påstå att man
druckit alkohol efter en inträffad olyckshändelse.
Frihetsberövande och häktning
Den som gjort sig skyldig till rattfylleri skall omgående
kunna tas om hand och berövas friheten om det är påkallat.
Häktning är många gånger ett effektivt frihetsberövande.
Det kan t ex bryta en brottsbana och medverka till en snabb
och säker utredning. Häktning bör användas betydligt
oftare än idag, särskilt vid återfall. Om häktning var
obligatorisk för den som kört berusad med mycket hög
promille eller för den som på nytt gjort sig skyldig till
rattfylleribrott, skulle mycket elände kunna undvikas och
många alkoholproblematiker och missbrukare få vettig vård
i tid. För det är just det det handlar om. Flertalet
rattfyllerister är nämligen som regel etablerade missbrukare
eller på god väg att bli det. Oviljan till vård är dock stor
bland missbrukarna. Därför måste vården ibland ske under
tvång och frihetsberövande, men med inslag av personligt
ansvar för ett positivt vårdresultat.
Brott och straffvärde
Den som inte är mottaglig för vård eller där annan
påföljd än fängelse inte kan komma i fråga, skall ådömas ett
kännbart och avskräckande fängelsestraff som skall sättas i
rimlig proportion till brottet och stå i paritet med andra
brott av samma svårighetsgrad. En nykter person som
genom slarv eller vårdslöshet dödar en människa döms till
vållande eller grovt vållande av annans död. Den som
dessutom är berusad bör rimligtvis kunna dömas för ett
grövre brott, t ex dråp--bildråp. Genom att utdöma
fängelsestraff uppnås bland annat att gärningsmannen
förhindras från att, under den tid som straffet varar, begå
nya brott.
Progressiva straff
Straffen bör göras starkt progressiva så att
återfallsförbrytare effektivt oskadliggörs. Straffsatserna bör
adderas. Det skall inte ''löna sig'' att exempelvis i avvaktan
på en dom för en grövre trafikförseelse begå ytterligare
olovliga körningar.
Bötesstraff
Bötesstraff bör bara utdömas om beloppet med all
sannolikhet kan indrivas. Idag döms många till böter som
aldrig betalas.
Förverka fordon
Det måste bli bättre möjligheter att förverka fordonet
vid rattfylleri och annan trafikbrottslighet, oavsett bilens
värde.
Medhjälp
Medpassagerare till en berusad förare skulle eventuellt
kunna dömas för medhjälp till brottet. Detta skulle medföra
att många passagerare verkligen skulle förvissa sig om att
föraren är nykter och hindra förare från att dricka alkohol
före bilfärd.
Juridiskt biträde
För att kunna föra sin talan i rattfyllerimål, bör
dödsoffers anhöriga alltid ges rätt, att på begäran, få ett
juridiskt biträde betald av allmänna medel.
Rapport till trafikförsäkringsbolag
När en person döms för rattfylleri, skulle en rapport
kunna skickas till vederbörandes trafikförsäkringsbolag
som därigenom får möjlighet höja försäkringspremien.
Förslagen i motionen förutsätter utredningar och
regeländringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
ett system med omvänd bevisbörda i fråga om rattfylleri och
andra gärningar där bilen fungerat som ett ''brottsverktyg'',
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den som gjort sig skyldig till
rattfylleri omgående skall tas om hand och frihetsberövas i
syfte att finna lämplig vårdform om det är påkallat,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vård av missbrukare skall
kunna ske med missbrukarens personliga ansvar för ett
positivt vårdresultat,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att straffskalan skall var
utformad så att den som inte är mottaglig för vård mot
missbruk eller där annan påföljd än fängelse inte kan
komma i fråga skall ådömas ett kännbart och avskräckande
fängelsestraff,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att straffen bör göras starkt
progressiva vid återfall i likartad trafikbrottslighet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid allvarliga trafikbrott får
böter, som ensamt straff eller i förening med annan påföljd,
bara utdömas om beloppet med all sannolikhet kan drivas
in, annars skall annan mera ingripande påföljd kunna
väljas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reglerna måste ändras så att
det blir betydligt större möjligheter att förverka fordon som
varit inblandade i trafikbrottslighet, oavsett bilens värde,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
att införa särskilt medhjälpsbrott för passagerare och andra
i ett fordon som framförs av en berusad person,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att dödsoffrets anhöriga alltid
skall få rätt att processa på statens bekostnad i såväl
brottmål som tvistemål rörande rattfylleri,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rapportering till den dömdes
trafikförsäkringsbolag.
Stockholm den 25 januari 1993
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Ulf Eriksson (nyd)
Richard Ulfvengren (nyd)
John Bouvin (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Arne Jansson (nyd)