Sedan den 1 juli 1989 används inte endast blodprov utan
även luftprov som bevismedel i rattfyllerimål. När det
gällde att bestämma relationen mellan
alkoholkoncentrationsgränsen i blodet och i
utandningsluften stannade man vid införandet för att den då
allmänt vedertagna omräkningsfaktorn 2000:1 skulle
användas. Detta innebär att promillehalten 1,0 för blod
motsvaras av en alkoholhalt på 0,50 milligram per liter luft.
Det finns anledning att se över omräkningsfaktorn som
används idag. Den är godtyckligt vald och ger till resultat att
alkoholhalten hos den misstänkte underskattas när luftprov
används.
Det vore mera rättvist att anse att redan alkoholhalter i
utandningsluften på 0,45 mg motsvarar 1,0 promille i
blodet. Likheten inför lagen kräver att värdena stämmer
överens. Omräkningen får inte leda till att en person som
underkastas blodprov blir fälld medan en annan person med
samma alkoholhalt blir friad eftersom han underkastats
luftprov. Så kan emellertid bli fallet i ett gränsfall idag.
I England och Holland använder man 2.300:1 och i USA
används omräkningsfaktorn 2.100:1.
Det finns också anledning att se över det
säkerhetsavdrag som görs vid luftprover. Idag är detta 0,07
mg/l luft. Säkerhetsavdraget vid blodprov är glidande och
beror på alkoholhalten. Säkerhetsavdraget vid luftprov är
idag generöst tilltaget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående omräkningsfaktorn vid
alkoholutandningsprov,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att se över
säkerhetsavdraget vid blodprov.