Det var länge sedan någon argumenterade för slavhandel och hustruköp som en ofrånkomlig del av vårt samhälle. Politiska beslut och utveckling har successivt lett till att dessa företeelser knappt ens ses som en del av vårt kulturarv.
På samma sätt är det nu hög tid att vi klart och tydligt uttrycker vårt fördömande av prostitutionen. Den får inte under några villkor ses som en etablerad del av vårt samhälle.
Undersökningar pekar på att prostitutionen ökar, framför allt i storstäderna, trots vetskapen om riskerna att bli smittad med HIV. Kravet på en kriminalisering av könsköparna ställs också av allt fler grupper i samhället.
Många prostituerade har blivit sexuellt utnyttjade som barn. Deras självkänsla och självrespekt har allvarligt skadats under barnaåren. Dessutom är en mycket stor del av dem narkotikamissbrukare. I sitt vuxna liv utsätts de mycket ofta för svåra övergrepp.
Öppna gränser gentemot Östersjöländerna samt den katastrofala sociala och ekonomiska situationen i dessa länder har lett till en fullkomlig explosion av den östeuropeiska prostitutionen. Den marknad som skandinaviska män utgör hotar att ytterligare öka prostitutionen, såväl i Sverige som utomlands.
I andra europeiska länder, t.ex. Tyskland och Frankrike, är åsikten att prostitution är något allmänt accepterat och nödvändigt mer utbredd än i Sverige. En EG-anpassning till sådana normer är inte acceptabel.
Prostitutionen är inte bara förnedrande för kvinnan utan också för den manlige ''kunden''. Det är av respekt för såväl mäns som kvinnors människovärde som prostitutionen måste bekämpas. När man söker en gemensam nämnare hos män som köper sexuella tjänster, så finner man ofta att det handlar om ett behov att utöva makt. Att ett grundläggande sexuellt behov skulle vara grunden till viljan att köpa sig sexuella tjänster är alltså fel.
Sexualitet handlar om lust och kärlek, medmänsklighet och respekt och kan aldrig reduceras till en ekonomisk bytesvara. Kvinnor är i lika stor utsträckning som män sexuella varelser, utan att för den skull utnyttja prostituerade på det utbredda sätt som män gör.
På initiativ av den förra regeringen tillsattes en enmansutredning för att utreda en eventuell lagstiftning och kriminalisering av prostitutionen. I sin tretton sidor långa rapport nämnde utredaren över huvud taget inte frågan om kriminalisering.
Nu har den borgerliga regeringen tillsatt en bredare prostitutionsutredning, som fått i uppgift att utreda konsekvenserna av en kriminalisering. Att prostitutionsfrågan på ett seriöst sätt kommer upp på den politiska dagordningen är bra, liksom att man utreder konsekvenserna av en kriminalisering. Redan nu finns det dock tillräckliga skäl för att genomföra en ändring av brottsbalken.
Varje försening innebär att prostitutionen ökar; att ytterligare några prostituerade, torskar, hustrur m.fl. smittas av HIV; att ytterligare prostituerade misshandlas, mördas, dör av överdos eller tar livet av sig.
En kriminalisering av könsköparna skulle enligt vår uppfattning leda till att en stor del av narkotikahandeln försvann eftersom prostitution och narkotikamissbruk är så intimt sammankopplade. Enligt vissa bedömningar utgör prostitutionen hela 20 % av narkotikamarknadens totala omsättning.
Ett argument mot en kriminalisering har gällt svårigheten att beivra denna typ av brott. Vi hävdar att den svårigheten inte är större än vad som gäller många andra brottstyper. Att kokainförsäljning på discon och lyxkrogar är svårare att komma åt än gatulangning används t.ex. inte som argument för en avkriminalisering av narkotika. Ingen ifrågasätter heller att incest och sexuella övergrepp skall vara förbjudna i lag -- trots svårigheten att kontrollera vad människor gör i sina hem.
Risken att hamna i polisregister eller att behöva inställa sig i en domstol för ett brott som detta är en tungt vägande faktor mot att som välanpassad man (vilket ''kunden'' enligt alla undersökningar är) köpa sexuella tjänster. En lagstiftning som lägger ansvaret på kunden skulle dessutom innebära en markering av att prostitutionens förekomst bygger på mäns maktutövning över kvinnor, inte på kvinnors fria vilja. Den risk som kvinnorna utsätts för i prostitutionskontakten blir varken större eller mindre med en kriminalisering.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i brottsbalken att köp av prostituerade kriminaliseras.
Stockholm den 26 januari 1993 Elisabeth Persson (v) Ingegerd Sahlström (s) Karin Pilsäter (fp)