Föreningsfriheten, dvs friheten att sammansluta sig med
andra för allmänna eller enskilda syften, är av
grundläggande betydelse för vår demokrati (2 kap 1 § RF).
Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller
sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller
liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss
ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung (2 kap
14 § RF).
Begränsningsregeln skall ses mot bakgrund av att
Sverige år 1971 tillträdde FNs konvention för avskaffande
av alla former av rasdiskriminering. Enligt konventionen är
staterna skyldiga att förbjuda och med alla lämpliga medel,
däribland lagstiftning, göra slut på all rasdiskriminering i
alla dess former och uttryck. Sverige har hittills inte
lagstiftat mot rasistiska organisationer. Däremot kan den
som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar
eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan
grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse dömas
för hets mot folkgrupp.
Den officiella svenska inställningen har hittills varit att
bestämmelserna om hets mot folkgrupp är tillräckliga
eftersom de borde kunna förhindra de rasistiska
organisationernas verksamhet. Under årens lopp har det
förts fram flera förslag om förbud mot rasistiska
organisationer.
Diskrimineringsutredningen föreslog (SOU 1984:55) att
ett förbud mot organisationer som främjar etnisk
diskriminering borde införas. Förslaget avslogs med
hänvisning till att det inte ansågs föreligga något egentligt
behov av en sådan reglering. Även kommissionen mot
rasism och främlingsfientlighet föreslog ett förbud (SOU
1989:14), vilket dock inte ledde till lagstiftning. Den
dåvarande regeringen uttalade med hänvisning till
föreningsfriheten starka betänkligheter mot ett förbud.
Andra lagstiftningsalternativ borde först utredas.
Utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering
avgav under hösten 1991 sitt betänkande Organiserad
rasism (SOU 1991:75). Betänkandet innehöll inte något
förslag om förbud mot rasistiska organisationer, däremot
föreslogs en ytterligare begränsning av föreningsfriheten till
att omfatta även förföljelse på grund av nationalitet eller
trosbekännelse och straff för den som bildar eller som på
annat sätt stöder en sammanslutning som ägnar sig åt
rasistisk förföljelse.
Det är märkligt att den nämnda FN-konventionen som
ju faktiskt uppmanar till förbud mot rasistiska
organisationer ännu inte lett till lagstiftning från svenska
sida.
Utvecklingen under de senaste åren visar med all
tydlighet att en kraftfull lagstiftning nu behövs för att få
stopp på de rasistiska och antidemokratiska rörelserna här i
landet, som ju alltmer på grund av samhällets flathet och
brist på handlingskraft fått möjlighet att organisera sig. Det
går inte längre att blunda för att vi i Sverige har fått en
omfattande organiserad brottslighet som grundas på rasism,
hat och främlingsfientlighet.
Nyligen förde Sveriges Domarförbund fram ett förslag
som gick ut på att det bör finnas en särskild straffskala för
grovt ofredande när det t ex är fråga om ett långvarigt
systematiskt trakasserande med politisk bakgrund. Det rör
sig om de allt synligare rasistiska tendenserna hos vissa
grupper. Staten måste med kraft visa att brott med rasistiska
motiv inte kan tillåtas. Långvarigt trakasserande med
rasistiska motiv kan ha ett högt straffvärde även om
gärningen i sig inte kan hänföras under annat straffbud än
ofredande (se prop 1992/93:141 s 32).
Ny demokrati ansluter sig till bedömningen att man med
alla medel måste motverka alla slag av gärningar med
rasistiska motiv. Ett sätt kan vara att införa ett särskilt brott,
grovt ofredande, i brottsbalken. Straffskalan för grovt
ofredande bör bli fängelse i lägst sex månader och högst två
år, alternativt att straffmaximum sätts högre, dock högst till
fyra år.
I propositionen med förslag till statsbudget för 1993/94
uttalas att förslagen i betänkandet Organiserad rasism för
närvarande övervägs i regeringskansliet och förslag till
riksdagen bör komma våren 1993.
Enligt Ny demokratis mening är det angeläget att förslag
läggs fram för riksdagen redan under våren 1993 så att en
lag mot rasistiska organisationer kan träda i kraft senast vid
halvårsskiftet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag till lag
mot rasistiska organisationer presenteras för riksdagen i så
god tid att lagen kan träda i kraft senast den 1 juli 1993,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i brottsbalken att brottet ofredande får en särskild
straffskala för grovt brott när det t.ex. är fråga om ett
långvarigt systematiskt trakasserande med politiska motiv.
Stockholm den 20 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Ulf Eriksson (nyd)
Richard Ulfvengren (nyd)
John Bouvin (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Arne Jansson (nyd)