Under det senaste året har vi sett allt fler brott som har rasistiska motiv. Flyktingförläggningar har utsatts för skadegörelse, judiska kyrkogårdar har skändats och människor med utländsk bakgrund har hotats och ibland t.o.m. misshandlats. Dessutom har rasistiska organisationer som t.ex. VAM utfört grova bankrån för att finansiera sin brottsliga verksamhet.
Röster har höjts för att förbjuda rasistiska organisationer för att på detta sätt komma tillrätta med denna typ av brottslighet. En kriminalisering av rasistiska organisationer riskerar dock att motverka sitt syfte genom att rasisterna legitimeras. ''Organisationer'' av denna typ kommer att anpassa sitt budskap efter lagstiftningen så att de inte riskerar att fällas i domstol. Därmed får de ett rättsligt utslag på att de inte är rasister, ett resultat som knappast gynnar arbetet mot rasism och främlingsfientlighet.
Ett förbud mot rasistiska organisationer kan också ge martyrskap till människor som eventuellt fälls. I rasisternas egna led ses personer som fällts för brottslig verksamhet ofta som hjältar.
Det är också mycket tveksamt om de rasistiska grupperna kan kallas för organisationer. Ofta handlar det om mer löst sammansatta grupperingar och nås därmed inte av ett organisationsförbud.
Dessutom är det tveksamt om en lagstiftning mot rasistiska organisationer går att förena med den svenska organisationsfriheten.
För att visa att samhället inte tolererar rasism borde istället rasistiska motiv för brottslighet räknas som en försvårande omständighet. Hårdare straff skulle alltså utmätas för brott som har rasistiska motiv. Motiv för brottet räknas redan idag in i bedömningen av ett brott. Rasistiska motiv som grund för en hårdare dom skulle därför ligga väl i linje med den lagstiftning som redan finns och den tillämpning som sker av lagarna.
En stor del av de riktiga rasisterna är brottslingar och skulle förmodligen ha varit det även om de inte var rasister. Rasismen blir i många fall bara en täckmantel för den brottsliga verksamhet som de i alla fall skulle ha ägnat sig åt. Det är därför viktigt att samhället markerar att inte bara brottet är förkastligt och straffbart utan att också själva motivet ses som en försvårande omständighet. Samhället och staten accepterar inte rasismen.
Genom att betrakta rasistiska motiv som en försvårande omständighet markerar staten också utåt att den inte accepterar rasism. Ungdomar som känner sympati för de rasistiska organisationerna får då klart för sig att staten tar avstånd ifrån rasismen på ett konkret sätt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rasistiska motiv skall räknas som en försvårande omständighet vid brottslig verksamhet.
Stockholm den 22 januari 1993 Lotta Edholm (fp) Håkan Holmberg (fp)