Under det senaste året har vi sett allt fler brott som har
rasistiska motiv. Flyktingförläggningar har utsatts för
skadegörelse, judiska kyrkogårdar har skändats och
människor med utländsk bakgrund har hotats och ibland
t.o.m. misshandlats. Dessutom har rasistiska organisationer
som t.ex. VAM utfört grova bankrån för att finansiera sin
brottsliga verksamhet.
Röster har höjts för att förbjuda rasistiska
organisationer för att på detta sätt komma tillrätta med
denna typ av brottslighet. En kriminalisering av rasistiska
organisationer riskerar dock att motverka sitt syfte genom
att rasisterna legitimeras. ''Organisationer'' av denna typ
kommer att anpassa sitt budskap efter lagstiftningen så att
de inte riskerar att fällas i domstol. Därmed får de ett
rättsligt utslag på att de inte är rasister, ett resultat som
knappast gynnar arbetet mot rasism och
främlingsfientlighet.
Ett förbud mot rasistiska organisationer kan också ge
martyrskap till människor som eventuellt fälls. I rasisternas
egna led ses personer som fällts för brottslig verksamhet
ofta som hjältar.
Det är också mycket tveksamt om de rasistiska
grupperna kan kallas för organisationer. Ofta handlar det
om mer löst sammansatta grupperingar och nås därmed inte
av ett organisationsförbud.
Dessutom är det tveksamt om en lagstiftning mot
rasistiska organisationer går att förena med den svenska
organisationsfriheten.
För att visa att samhället inte tolererar rasism borde
istället rasistiska motiv för brottslighet räknas som en
försvårande omständighet. Hårdare straff skulle alltså
utmätas för brott som har rasistiska motiv. Motiv för brottet
räknas redan idag in i bedömningen av ett brott. Rasistiska
motiv som grund för en hårdare dom skulle därför ligga väl
i linje med den lagstiftning som redan finns och den
tillämpning som sker av lagarna.
En stor del av de riktiga rasisterna är brottslingar och
skulle förmodligen ha varit det även om de inte var rasister.
Rasismen blir i många fall bara en täckmantel för den
brottsliga verksamhet som de i alla fall skulle ha ägnat sig
åt. Det är därför viktigt att samhället markerar att inte bara
brottet är förkastligt och straffbart utan att också själva
motivet ses som en försvårande omständighet. Samhället
och staten accepterar inte rasismen.
Genom att betrakta rasistiska motiv som en försvårande
omständighet markerar staten också utåt att den inte
accepterar rasism. Ungdomar som känner sympati för de
rasistiska organisationerna får då klart för sig att staten tar
avstånd ifrån rasismen på ett konkret sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att rasistiska motiv skall räknas
som en försvårande omständighet vid brottslig verksamhet.
Stockholm den 22 januari 1993
Lotta Edholm (fp)
Håkan Holmberg (fp)