Motion till riksdagen
1992/93:Ju608
av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds)

Barnsexturism


I FN:s barnkonvention artikel 34 fastslås att barn ska
skyddas mot alla former av sexuellt utnyttjande. Ändå
utsätts omkring en miljon barn i vår värld för sexuella
övergrepp av vuxna.
Indien beräknas ha mellan 300 000 och 400 000
prostituerade barn. I Sri Lanka beräknas det finnas mellan
10 000 och 20 000 prostituerade pojkar. I Thailand har
polisen kommit fram till att där finns ca 500 000
prostituerade, varav ca 25 000 är barn under 15 år. I
Filippinerna beräknar man att det finns ca 1,2 miljoner
gatubarn. UNICEF har beräknat att det enbart i Manila
fanns ca 20 000 prostituerade barn 1987.
Under 80-talet har barnsexturismen till Sydostasien,
bl.a. till Thailand, Filippinerna och Sri Lanka
uppmärksammats i massmedia.
Inte minst män från Nordeuropa, däribland från vårt
eget land, reser på ''sexresor'' och förgriper sig på barn, som
p.g.a. familjernas fattigdom tvingats till prostitution i tidig
ålder. Det är till synes normala män -- och i någon
utsträckning kvinnor -- som flera gånger om året reser på
sådana resor för att tillfredsställa sina perversa lustar.
Rädda Barnen har satt frågan om barnprostitution och
barnsexturism i fokus (se tidningen Barnen och vi nr 7/92)
och därvid uppmanat oss alla: Stoppa sexturisterna och
straffa dem!
Rädda Barnen ordnade i december 1992 ett
opinionsmöte för bl.a. politiker, departementstjänstemän,
advokater, åklagare och polis. Där visades bl.a. en film som
återgav ett samtal med ett par flickor i 10--12-årsåldern.
Flickorna sniffade oupphörligen för att ''bli mer frimodiga
när vi är tillsammans med männen''.
Polisen visade ett litet axplock av ''det som
överhuvudtaget kunde visas'' av det jättebeslag av
barnporrfilmer som gjordes av Huddingepolisen förra året.
Alla närvarande chockades och äcklades av vad de såg.
Strid mot barnkonventionen
Sexturismen har blivit oerhört utbredd det senaste
decenniet. Omkring 50 000 svenskar reser under
högsäsongen oktober -- april till något av länderna i
Sydostasien som turister. Hur många som reser på
''sexresor'' är svårt att säga och hur många som våldför sig
på barn är ännu svårare att bedöma. Det finns en stor
marknad för sexuella ''tjänster'' även bland vuxna i dessa
länder.
Det finns män -- och ett mindre antal kvinnor -- som
föredrar barn för sexuellt umgänge, s.k pedofiler. Antalet
kvinnliga pedofiler som upptäckts har ökat på senare år.
Det finns också vuxna -- män och kvinnor -- som föredrar
pojkar, s.k. pederaster. Pojkprostitutionen är på sina håll
mycket utbredd. Att barn skadas såväl fysiskt som psykiskt
genom de vuxnas övergrepp är lätt att förstå. Barns
slemhinnor är sköra och blir lätt säte för infektioner av olika
slag. Det finns många flickor som dött av
bukhinneinflammationer sedan föremål körts in i deras
underliv, och pojkar som utnyttjas för analsex drabbas av
förslappning i ändtarmen och kan inte hålla avföringen.
Det måste slås fast att det oavsett sexuell läggning hos
vuxna personer inte finns någon som helst förmildrande
omständighet när det gäller att våldföra sig på barn! Det
är en brottslig handling. Detta gäller för svenska män och
kvinnor såväl här hemma i Sverige som utomlands.
Spridning av sjukdomen aids
I sexturismens spår ökar också spridningen av hiv-aids.
Bordellerna kan sägas vara rena dödsfällor för både barnen,
deras kunder och deras familjer, ja för hela länder. Nära en
halv miljon thailändare beräknas t.ex. idag vara hiv-
smittade och det finns uppgifter om att det kommer att
finnas mellan två och fyra miljoner smittade av en
befolkning på 57 miljoner i Thailand år 2000.
Straff i Sverige för barnsexköpare utomlands
Det har tidigare diskuterats och krävts att vår lagstiftning
bör ändras så att svenska medborgare som begår sexuella
övergrepp mot barn i andra länder ska kunna dömas av
svensk domstol och kunna straffas för detta av svensk lag.
Det finns en sådan lag, men förutsättningen för att den ska
kunna tillämpas är att gärningen är straffbelagd såväl i
Sverige som i det land där den begicks, s.k. dubbel
straffbarhet.
Eftersom samarbete måste äga rum mellan svenska
myndigheter och myndigheterna i barnens hemländer har
det varit stora svårigheter att kunna tillämpa lagen. Sverige
har poliser stationerade t.ex. i Thailand, där de fungerar
som s.k. sambandsmän, men de har hittills främst ägnat sig
åt narkotikabekämpning. Nu har Thailands regering ändrat
inställning gentemot bordellverksamheten och därmed kan
sambandsmännen få fram bevismaterial som gör det möjligt
att åtala sexturister från Sverige. Rikspolisstyrelsen har
nyligen fått i uppdrag att engagera sig i kampen mot
sexövergreppen. Detta är bra. Kampen mot det barnsex
som utförs av svenskar bör bedrivas överallt där den
förekommer. Sverige bör därvid medverka i internordiskt
och internationellt samarbete.
Det kan nämnas att Tyskland har skärpt sin lagstiftning
för att komma åt tyska sexresenärer som utnyttjar barn
utomlands.
Hårdare straff för barnpornografi
Barnpornografi är förbjuden -- och ändå förekommer
den troligen i ganska stor skala. Huddingepolisen gjorde
t.ex. ett mycket stort beslag hösten -92. Ett hundratal filmer
för ca 300 timmars visning beslagtogs. Enligt polisen kan
förövarna av brotten komma relativt lindrigt undan.
Hundra filmer uppges inte ge högre straff än en enda om
filmerna har olika innehåll.
Upplysning behövs
Frivilligorganisationerna, särskilt Rädda Barnen,
bedriver och kan bedriva en mycket viktig information om
barnsexturismen. Men det är inte minst ett ansvar för oss
politiker att verka för ökad information om de
fruktansvärda övergrepp mot barn som utförs av svenska
män -- och i viss mån även av kvinnor. Bl.a. bör information
ges till domstolar och nämndemän.
Det förtjänar nämnas att Svenska Resebyråföreningen
nyligen givit ut en broschyr: ''Sydostasien en dröm -- och en
mardröm''.
Med tanke på den stora hiv-aids-faran är det en viktig
uppgift att öka information och upplysning, framförallt via
Folkhälsoinstitutets upplysning om hiv-aids.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten att döma svenska
medborgare som begår sexuella övergrepp mot barn i andra
länder vid svensk domstol och straffa dem enligt svensk lag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att svenska domstolar och
nämndemän bör ges ökad upplysning om barnsexturismen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges medverkan i
internordiskt och internationellt samarbete,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hårdare straff för
barnpornografi,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hiv/aidsupplysningen.1

Stockholm den 18 januari 1993

Gullan Lindblad (m)

Karin Starrin (c)

Barbro Westerholm (fp)

Margareta Viklund (kds)
1Yrkande 5 hänvisat till SoU