År 1965 antog FN en konvention om förbud mot alla
former av rasdiskriminering. Sverige var ett av alla de
länder som ställde sig bakom den konventionen (2106
(XX)).
I konventionen sägs bl a att ''envar konventionsstat skall
förbjuda och med alla lämpliga medel, däribland den
lagstiftning som omständigheterna påkallar, göra slut på
rasdiskriminering från personers, gruppers eller
organisationers sida''.
I anslutning till svensk ratificering av konventionen om
avskaffande av alla former av rasdiskriminering utvidgades
år 1970 tillämpningsområdet av lagstiftningen om hets mot
folkgrupp. För straffbarhet räcker att ett uttalande är
nedsättande för exempelvis en viss folkgrupp.
I FN-sammanhang och andra sammanhang har Sverige
uttalat sitt fördömande och fordrat att rasdiskriminering, bl
a apartheid i Sydafrika, skall upphöra.
I den senaste regeringsdeklarationen sägs bl a:
Sverige skall vara ett land präglat av tolerans och
öppenhet.
Invandrar- och flyktingpolitiken förs i en anda av
internationalism och humanitet. Främlingsfientlighet och
rasistiska tendenser bekämpas.
Det så kallade trettonde decemberbeslutet har
upphävts. Regeringen har framlagt förslag om principiellt
förbud mot att ta barn i förvar. Ytterligare åtgärder mot
diskriminering av invandrare vidtas.
Den senaste tidens rasistiska tendenser och handlingar
med ibland döden som följd är skrämmande och hitintills
relativt främmande företeelser i vårt land. Nazistiska och
andra invandrarfientliga organisationer uppträder nu på
den svenska arenan som om det vore en självklarhet.
Korsbränning har förekommit liksom också mordbränder,
gravskändning och hotbrev till invandrare och dem som står
på deras sida.
Trots lagstiftningen om hets mot folkgrupp och Sveriges
underskrift av FNs konvention om förbud mot alla former
av rasdiskriminering, är det fortfarande möjligt för
rasistiska organisationer att sprida rasistisk propaganda och
att också förfölja människor och grupper.
Det kan stundtals tyckas vara en oskyldig verksamhet
som nazistiska och andra organisationer med rashygien på
sitt program bedriver i vårt land. Men när de utgör fara för
människors liv och existens är det hög tid att förbjuda dem.
Inga aktiviteter som har rashygieniska ideologier som grund
eller inspirationskälla kan vara oskyldiga.
I argumenten för att inte förbjuda rasistiska
organisationer i vårt land brukar man lyfta fram rätten till
yttrandefrihet, som finns inskriven i vår grundlag. I den
lagen garanteras yttrandefrihet, informationsfrihet,
mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och
religionsfrihet. I tryckfrihetsförordningen finns särskilda
bestämmelser om tryckfriheten.
Det har också framförts i debatten att ett förbud mot
rasistiska organisationer skulle innebära att dessa
organisationer går under jorden. Det skulle också ge dessa
organisationer olycklig attraktivitet, menar man. Det skulle
med andra ord bli mer spännande och utmanande att
tillhöra en sådan organisation. Sådana argument kan inte
vara tillräckliga skäl att inte förbjuda de organisationerna
och deras verksamhet.
Trots de nämnda och andra argument mot ett förbud går
det inte att förneka att Sverige tagit ställning för ett förbud
mot rasistiska organisationer genom att underteckna den
tidigare nämnda FN-konventionen. Den konventionen,
som Sverige inte följt, kräver bl a förbud mot rasistiska
organisationer.
Genom ett förbud skulle samhället markera att det inte
accepterar rasistiska organisationer och förföljelse av
människor. En lagstiftning är en viktig markering från
samhällets sida att rasistiska organisationer inte accepteras
i en demokrati.
Lagstiftning löser kanske inte underliggande problem.
Det behövs också attitydförändringar samt ökad
information och kunskap om människors och folkgruppers
kultur, historia och allas rätt att existera. Normer,
rättesnören, i form av förbud mot rasistiska organisationer
kan vara hjälpmedel i arbetet för att ändra attityder till
människor, människovärde och mänskliga rättigheter. Till
de mänskliga rättigheterna hör att inte bli attackerad på
grund av hudfärg, religion eller kön.
Demokratin är värd att försvara. Rasism är ett brott mot
de mänskliga rättigheterna. Varje rörelse och verksamhet
som utgår från rashygieniska ideologier är ett hot mot
demokrati och etiska grundvärderingar.
När det nu visat sig att de lagar som Sverige har för att
förebygga och möta rasism inte räcker, är det dags att ta
konsekvenserna av Sveriges beslut att ställa sig bakom FN-
konventionen mot rasism, dvs i lag förbjuda rasistiska
organisationer i vårt land.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning mot rasistiska
organisationer.
Stockholm den 19 januari 1993
Margareta Viklund (kds)