Riksskatteverket har i brev till Domstolsverket 1991-05-
06 skrivit om beskattning av reseersättningar:
''Nämndemän och domstolstolkar får anses ha tjänsteställe
på den faktiska arbetsplatsen (i regel domstolen) och inte i
hemmet''. Detta innebär, att de ersättningar
nämndemännen får för inställelse till förrättning är
beskattningsbara.
En nämndeman vid Skellefteå Tingsrätt har 10 mil från
sin bostadsort till tingsrätten. Hon tjänstgör 8 gånger under
året och uppbär i reseersättning 8 x 240:-, summa 1 920:-.
Eftersom hon är pensionär, har hon inga andra reseavdrag
och får alltså betala skatt på hela summan. En annan
nämndeman bor i Norsjö och tjänstgör vid Hovrätten i
Umeå dit avståndet är 17 mil.
Riksskatteverket anser tydligen att en nämndeman är en
anställd som flyttar intill sin arbetsplats samtidigt som
domstolarna anser att uppdragen ska spridas så man får en
geografisk täckning av domstolarnas områden.
Nämndemännen i Hovrätten har en grunddagpenning
om 300:-. Till detta kan ersättning för förlorad
arbetsförtjänst utgå, dock med högst sammanlagt 600:- per
dag. Traktamente utgår ej trots att förrättning vid hovrätt
kan ta flera dagar i anspråk.
Vid senaste utredningen om nämndemän i domstolar
sas, att dessa skulle väljas så att de i ålder, kön och
geografisk spridning representerar det svenska folket. Man
försöker även få en yrkesmässig spridning.
Med Riksskatteverkets bestämmelser om
reseersättningar, högsta belopp om 600:- för förlorad
arbetsförtjänst och ingen ersättning för fördyrade
levnadsomkostnader i samband med förrättning, föreligger
risk att nämndemannen i framtiden är en pensionär som bor
i den centralort där domstolen är belägen. Detta kan inte
sägas uppfylla de mål om spridning som angetts.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av ändrade regler för
nämndemäns arvoden, reseersättningar och traktamenten.
Stockholm den 26 januari 1993
Carin Lundberg (s)
Mats Lindberg (s)