Det är viktigt att det blir naturligt och möjligt för betrodda människor i alla åldrar och yrkesgrupper att åta sig uppdraget som förtroendevalda nämndemän.
Dessa nämndemän har en betydelsefull uppgift vid domstolarna och därför bör samhället visa sin uppskattning genom att en skälig ersättning utgår, att omkostnader täcks och utbildning ordnas.
Nämndemännens ersättning har inte följt nivån för andra förtroendeuppdrag i samhället.
Kommunallagen tillåter full ersättning för förlorad arbetsinkomst och det vore självklart att staten prövar möjligheten att tillämpa detta för nämndemännen.
När det är fråga om mål som tar lång tid blir den ekonomiska uppoffringen med nuvarande ersättningsnivåer orimlig. Det kan inte vara rätt att det snart enbart är pensionärer och studenter som har råd och möjlighet att åta sig uppdraget som nämndemän.
Riksdagen har gett uttryck för nämndemännens ökade roll genom att tilldela dem individuell rösträtt. Detta ökade ansvar förutsätter en adekvat utbildning. Det är självfallet nödvändigt att tillräckliga resurser ställs till förfogande för att nämndemännen ska få den kunskap som behövs för att kunna klara det svåra ansvaret att medverka vid domstolens beslut.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning och information till nämndemän.
Stockholm den 20 januari 1993 Stina Eliasson (c) Birgitta Hambreaus (c)