Lekmannainflytandet i den dömande verksamheten
tillmäts stor betydelse i Sverige. Genom
nämndemannakåren ges möjlighet till lokal förankring i
domstolarnas verksamhet och förmedling om lagstiftning
och rättsregler till allmänheten.
Under senare år har det blivit allt svårare att rekrytera
ledamöter till denna kår på grund av ersättningsreglerna.
Nämndemännen bör representera olika delar av samhället
vad avser kön, ålder, yrke m.m. För att få till stånd en
allsidig sammansättning av nämndemannakåren måste
ersättningen likställas med övriga kommunala
förtroendemän dvs. för yrkesverksamma kompenseras för
förlorad arbetsförtjänst när de vidkänns löneavdrag.
Löneavdragen varierar naturligtvis inom olika
yrkesgrupper beroende på inkomsten. Det kan konstateras
att t.ex. en metallarbetare har ett löneavdrag på ca 700 kronor
och en lärare ca 1 000 kronor.
Dagens
ersättning utgör 300
kronor i sammanträdesarvode samt 350 kronor
för förlorad arbetsinkomst. Denna summa är inte
tillräcklig då det ofta förekommer heldagssammanträden i
domstolen. Med denna låga ersättning riskerar samhället en
snedrekrytering av nämndemannakåren.
Domstolsverket föreslår efter sin översyn av
ersättningen till nämndemannakåren att dessa i
ersättningsförhållande jämställs med övriga kommunala
förtroendemän.
I budgetpropositionen tar justitieministern det
statsfinansiella läget som intäkt för att inte följa
Domstolsverkets förslag. Enligt de beräkningar som verket
gjort skulle merkostnaden bli ca 15 miljoner
kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att nämndemännens ersättning
jämställs med övriga kommunala förtroendemän.