Det är angeläget att kunskap om övergrepp mot barn
och kvinnor, deras omfattning och orsaker, förmedlas
fortlöpande till de yrkesgrupper som kommer i kontakt med
dem som utsätts för våld. Detta gäller exempelvis
nämndemän, domare, advokater och poliser.
Inte minst viktigt är det att förmedla nya kunskaper och
forskningsrön gällande de mekanismer som ligger bakom
våldet.
Barn
Barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn är
företeelser som väcker avsky och indignation. Alla
myndigheter som kommer i kontakt med barn, måste vara
öppna och lyhörda för tecken som tyder på att ett barn är
utsatt för övergrepp. Man måste också ha respekt för de
barn som berättar om sina upplevelser.
Att få ett barn att berätta om sexuella övergrepp kräver
stor kunskap och stort tålamod. Det finns utredningsmän
som vägrar åta sig ärenden av detta slag, och det finns
utredningsmän som blivit utbrända av uppgiften.
Ibland inträffar det att ärenden läggs ner eller så ogillas
åtalet i domstolen, trots att misstanken aldrig påvisats vara
felaktig. Anledningen kan vara att försvararen hävdar att
frågorna som utredaren ställt är ledande eller att barnet
lockats att lämna osanna uppgifter.
Självklart måste förhörsledaren fråga på ett sätt så att
barnet begriper spörsmålet. I kommunikationen med barn
måste man vara klar och tydlig. Det gäller att skapa sig en
uppfattning om allt det som barnet säger och vad som i
övrigt har kommit fram i utredningen. Barn är inte lika och
upplevelserna skiftar, naturligtvis måste barnen därför
behandlas olika.
Det talas ibland om fantasifulla barn och lögnaktiga
tonåringar. Personer som har stor erfarenhet av att arbeta
med dessa frågor är övertygade om att det istället är frågan
om uppgivna barn som inte blir trodda, skuldtyngda,
förtvivlade tonåringar som blivit svikna av sin omgivning.
För att barn som utsatts för sexuella övergrepp skall få
en rättvis behandling och tas på allvar måste mer utbildning
ges i frågor rörande barn, barnmisshandel och sexuella
övergrepp till dem som utför utredningar och till dem som
senare skall ta ställning i domstolen.
Kvinnor
Våldtäkt, misshandel och andra övergrepp mot kvinnor
är allvarliga uttryck för bristande jämställdhet och därmed
också för den obalans som råder i maktförhållandet mellan
könen. Det gäller att synliggöra det våld som kvinnor
utsätts för. Det från kvinnorättslig synpunkt intressanta är
de attityder som finns och hur rättslivet påverkas av dessa.
Ibland förvånas man över den föråldrade kvinnosyn som
vissa domstolsbeslut och nämndemannauttalanden ger
uttryck för. En föråldrad kvinnosyn kan ge resultatet att
offret skuldbeläggs istället för förövaren. Den rättsliga
processen får inte leda till att offret utsätts för ytterligare
kränkningar.
Det är viktigt att den lagstiftning som finns tillämpas på
ett sätt som står i samklang med intentionerna bakom den.
De värderingar som råder i samhället idag måste förmedlas
till dem som har att fatta beslut i domstolen.
Hemställan
med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en fortbildning av alla berörda
yrkeskategorier, med syfte att ge kunskap om sexuella
övergrepp, deras effekter och orsaker, för att därigenom
förbättra stödet till de barn och kvinnor som utsätts för olika
former av våldsbrott.
Stockholm den 13 januari 1993
Ingegerd Sahlström (s)
Marianne Carlström (s)
Lisbet Calner (s)
Ulla Pettersson (s)