med anledning av prop. 1992/93:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)

Nej till fler fängelseplatser

Vänsterpartiet avslår regeringens förslag till att avsätta
96 396 000 kronor för att kriminalvården ska kunna inrätta
fler fängelseplatser.

Sverige var länge känt som ett föregångsland i sina
strävanden att humanisera kriminalvården och söka
alternativ till frihetsberövanden.

Samhällstjänst och kontraktsvård är de alternativ som
införts, men dessa bör utvecklas ytterligare. Arbetet med
att ta fram även andra alternativ måste intensifieras.
Fängelse som påföljd är det dyraste och sämsta alternativet.
Och det är att beklaga att utvecklingen mot bättre alternativ
gått så sakta.

Det vi i dag kan konstatera är att våra fängelser till stor
del är fyllda av socialt handikappade människor som stulit,
misshandlat och/eller begått alkohol- och
narkotikarelaterade brott.

Frihetsstraffens skadliga inverkan på individen är väl
dokumenterad. Samhällets syn på frihetsberövande som ett
allvarligt brott framgår av av brottsbalken (BrB 4:2) där
olaga frihetsberövande kan ge upp till tio års fängelse. Att
förvara brottslingar i fängelse är mycket kostsamt --
skillnaden mellan fängsligt förvar och frivård är 100 000-tals
kronor/år och individ; detta förutom den kostnad som
tillkommer med anledning av en större återfallsfrekvens i
brottslighet efter fängelsestraff.

En ny och växande grupp internerade är de psykiskt
sjuka. Sverige är troligen det enda land i världen där
sinnessjuka personer kan straffas för brottsliga handlingar.
Konsekvenserna av den lagförändring som beslutades våren
1991 om en striktare definition av begreppet psykisk
störning medför att antalet psykiskt störda som får avtjäna
ett fängelsestraff ökar. Att antalet psykiskt störda som blir
föremål för kriminalvård ökar är delvis ett resultat av den
ofullständiga reform som avvecklingen av institutionerna
för psykiskt sjuka inneburit -- ofullständig därför att man
inte givit dessa människor förutsättningar för att klara ett
värdigt liv ute i samhället.

Dagens förhållanden innebär en större påfrestning på
kriminalvården både vad gäller utbildning av personal och
utveckling av vård och behandling. Som exempel kan
nämnas en undersökning av McLellan om
behandlingsmetoder för intagna med drog- och
alkoholproblem, som visar att ett behandlingsprogram som
visade sig bra för majoriteten av narkotikamissbrukare inte
bara var verkningslöst utan till och med försämrade
tillståndet för dem som även hade en djup psykisk sjukdom.

Vänsterpartiet anser att regeringen är på fel väg när man
nu i kompletteringspropositionen satsar mer än 96 miljoner
på att stänga in människor. Det är de olika alternativen som
bör få sig tilldelade dessa resurser. Vår förhoppning är att
riksdagen beslutar om en sådan inriktning av
kriminalvården. Vänsterpartiet anser att en översyn av
samhällets kriminalpolitik är nödvändig.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens hemställan om 96 396
000 kr till sluten kriminalvård enligt vad i motionen anförts
om behovet av att pengar satsas på alternativ kriminalvård,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av den
kriminalpolitiska inriktningen enligt vad i motionen anförts
om ökad satsning på öppna vårdformer som kontraktsvård
och samhällstjänst.

Stockholm den 6 maj 1993

Berith Eriksson (v)

Bengt Hurtig (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)