med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål
I propositionen föreslås att förfarandet med
prövningstillstånd utvidgas till att omfatta alla tvistemål där
värdet av tvisteföremålet uppenbart inte överstiger ett
basbelopp (34 400 kr
för år 1993). I dag är motsvarande gräns ett halvt
basbelopp (17 200 kr
för år 1993).
Jag delar den uppfattning, som framförs i propositionen,
att det krävs snara åtgärder för att komma till rätta med
hovrätternas alltmer ökande målbalanser. I propositionen
diskuteras olika metoder för att söka lösa problemet.
Beträffande tvistemål föreslås att förfarandet med
prövningtillstånd utvidgas.
Enligt min mening borde frågan om förstärkt
förlikningsverksamhet vid tingsrätterna prövas för att skapa
en billig och snabb tvistehantering, vilket inte skett i
propositionen. Frågan bör bli föremål för en särskild
utredning.
Det har framkommit på vissa tvistemålsavdelningar i
Svea Hovrätt att det är normalt att de samlade
rättegångskostnaderna vid tingsrätt och i hovrätt överstiger
tvisteföremålets värde i dispositiva tvistemål. På grund
därav bör även olika frågor om rättegångskostnadernas
omfattning och konsekvenser bli föremål för särskild
utredning.
Sedan utredning härom företagits bör man på nytt
överväga värdegränsen för prövningstillstånd i tvistemål.
(Nu halvt basbelopp eller 17 200 kr
år 1993; enligt propositionen ett basbelopp eller 34 400 kr
för år 1993).
Förslaget om att införa krav på prövningstillstånd för att
hovrätt skall ta upp vissa avgöranden i brottmål till ny
behandling är som Lagrådet framhåller en nyhet som
aktualiserar åtskilliga svårbedömda och känsliga frågor av
både principiell och praktisk natur (sid 135).
Lagrådet säger vidare (sid 136) att det framstår som
troligt att den valda avgränsningen kommer att leda till att
prövningstillstånd beviljas i betydligt större utsträckning än
som kan antas ha blivit fallet om utredningens förslag att det
skulle vara fråga om brott som straffas med böter eller
fängelse i högst sex månader -- genomförts samt en
begränsning eventuellt även gjorts avseende det ådömda
bötesstraffets storlek. Lagrådet tillägger att vid sidan av de
principiella synpunkter som kan anföras mot denna ordning
där det formella kravet på prövningstillstånd går längre än
som i praktiken kan antas vara motiverat, tillkommer det
negativa effekter från resurssynpunkt som varje ''onödig''
behandling av en tillståndsfråga innebär.
Det är tveksamt om införande av prövningstillstånd
skulle medföra nämnvärda besparingar av kostnader för
samhällets rättshjälp. I de lindrigare brottmålen
förekommer som regel inte någon advokat och inte
rättshjälp i någon form. Just avsaknaden av advokat i dessa
mål ökar för övrigt riskerna för fel och misstag.
I en undersökning gjord av Domstolsverket för några år
sedan framkom att ungefär 25 procent av överklagade mål
ändrades i väsentliga avseenden vid prövning vid hovrätten.
Det är framför allt de tilltalade som överklagar medan
åklagarna överklagar i liten utsträckning -- enligt uppgift
endast i två procent av fallen.
Regler om prövningstillstånd, i vart fall om deras
utformning och tillämpning är alltför restriktiv, kan
innebära risk för ett större antal slutligt felaktiga domar.
Det kan innebära ökat misstroende mot rättsväsendet, ett
ökat antal rättshaverister och risk för olikheter i bedömning
beroende på att vi har sex olika hovrätter. Den besparing
som eventuellt skulle kunna åstadkommas är därför
knappast värd detta.
Ett stort antal remissinstanser motsätter sig att införa
prövningstillstånd i brottmål.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att det framlagda
förslaget inte bör genomföras, i vart fall inte i befintligt
skick. Det bör utredas om annat förslag kan framläggas som
tillgodoser hovrätternas behov av att minska målbalanserna
i brottmål.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att frågan om förstärkt förlikningsverksamhet vid
tingsrätterna bör utredas för att skapa en billig och snabb
tvistehantering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att olika frågor om rättegångskostnadernas omfattning och
konsekvenser för rättsskipningen bör göras till föremål för
särskild utredning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att förslaget om införande av prövningstillstånd i brottmål
bör avslås,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den bör framlägga ett nytt förslag som tillgodoser
hovrätternas behov av att minska målbalanserna i brottmål,
allt i enlighet med vad som angetts i motionen.