med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål

I propositionen föreslås att kravet på prövningstillstånd
för tvistemål i hovrätt utvidgas till alla tvister där värdet av
tvisteföremålet uppenbart inte överstiger ett basbelopp.
Vidare föreslås att prövningstillstånd skall införas för att få
en brottmålsdom prövad i hovrätt om tingsrätten endast
dömt den tilltalade till böter eller frikänt från ansvar.
Prövningstillstånd skall krävas oavsett vem -- den tilltalade,
åklagaren eller målsäganden -- som överklagar.
Undantagna från kravet på prövningstillstånd skall endast
RÅ, JK och JO vara.

Prövningstillstånd i tvistemål

Redan nuvarande gräns för prövningstillstånd, 17 200 kr
(halva basbeloppet för 1993), representerar ett mycket stort
belopp för en normal löntagare. Metoden att låta en
beloppsgräns styra vilka mål som skall förutsätta
prövningstillstånd i hovrätten är både trubbig och
godtycklig. Vänsterpartiet kan inte godta att ytterligare
begränsningar i rätten att få sin sak prövad i två instanser
genomförs såvitt avser tvistemål.

Prövningstillstånd i brottmål

I likhet med många remissinstanser motsätter sig
Vänsterpartiet införande av prövningstillstånd i brottmål. I
brottmål är rättssäkerhetskraven av så grundläggande
betydelse att inga begränsningar bör införas av rätten att få
målet prövat i två instanser. Som lagrådet påpekat innebär
förslaget att krav på prövningstillstånd också kommer att
gälla frikännande domar där åtalet avsett mycket grova
brott t.ex. mord och våldtäkt.

En inskränkning av rätten att få ett åtal prövat i två
instanser enligt de angivna riktlinjerna skulle innebära en
mycket betydelsefull förändring av grundläggande
processuella regler. Det är en angelägenhet inte bara för
jurister utan även för allmänheten. Det borde ha gjorts
undersökningar av hur allmänhetens inställning till
rättsväsendet skulle påverkas av begränsningar i rätten att
få brottmålsdomar fullständigt överprövade.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget till ny lydelse av 49 kap.
12 § rättegångsbalken,

2. att riksdagen avslår förslaget till 49 kap. 12 a §
rättegångsbalken,

3. att riksdagen avslår förslaget till ny lydelse av 51 kap.
4 § rättegångsbalken,

4. att riksdagen avslår förslaget till 51 kap. 10 a §
rättegångsbalken.

Stockholm den 16 april 1993

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)