Vänsterpartiet har länge drivit krav på åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten. För vänsterpartiet är detta en
fråga om lag och rättvisa. På senare tid har vi kunnat
konstatera att våra uppfattningar delas av allt fler. Krav på
resoluta insatser mot den ekonomiska brottsligheten ställs
från allt fler grupper. Det är nu hög tid att riksdagen går från
ord till handling när det gäller beslut och resurser för
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen överlämnade för
ganska precis ett år sedan sin gemensamma utredning
angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet till
regeringen. Dessa myndigheter har insett frågans allvar.
Deras analys av vikten av att angripa den ekonomiska
brottsligheten är så insiktsfull att den förtjänar ett längre
citat. I sina allmänna utgångspunkter säger man i
utredningen bl.a. följande:
Något som inte går att mäta ekonomiskt är de allmänna
effekter som en alltmer utbredd ekonomisk kriminalitet kan
ge upphov till. Näringsidkare som driver sin verksamhet
under lagliga former riskerar redan i dag att bli
utkonkurrerade av oseriösa näringsidkare som sätter sig
över bl.a. skatte-, miljö-och arbetarskyddslagstiftningen.
Om bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten
eftersätts kan läget snabbt försämras ytterligare och
innebära en hämsko på den seriösa näringsverksamheten. I
första hand är det den stora mängd mindre företag och
näringsidkare som drabbas, samtidigt som de torde ha de
sämsta förutsättningarna att bära oväntade förluster. Om
den ekonomiska brottsligheten får fäste mer allmänt
riskerar på sikt hela branscher att snedvridas
konkurrensmässigt. Detta kan få indirekta effekter för hela
samhället genom t.ex. ökade kostnader för varor och
tjänster.
Förutom de samhällsekonomiska effekterna drabbas
alltså många enskilda direkt av den ekonomiska
kriminaliteten som den i dag ter sig. Det är fråga om en vid
krets av personer som kan drabbas. Leverantörer, långivare
och andra som gör stora förluster genom brott mot
borgenärer kan tvingas inskränka sin egen verksamhet och
i sämsta fall t.o.m. gå i konkurs. Kunder får inte de varor
eller tjänster de betalat för och arbetstagare förlorar sitt
arbete genom att företag går omkull. Bedrägerier,
förskingringar och svindlerier inom ramen för
näringsverksamhet drabbar ofta ett stort antal enskilda eller
näringsidkare. Alla dessa grupper har rätt att kräva av
samhället att brottsligheten utreds och att lagföring
kommer till stånd.
Även i de fall där skadan drabbar staten t.ex vid
skattebrott, kommer ytterst skadan att få betydelse för alla
medborgare. Som exempel kan nämnas att de 5 000
skalbolag som förekommer hos kronofogdemyndigheterna,
och av vilka flertalet i någon form ingår i härvor av mycket
omfattande ekonomisk kriminalitet, är restförda för skatter
och avgifter m.m. med sammanlagt drygt sex miljarder
kronor.
Det som här anförts av Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen visar att den ekonomiska brottsligheten
ingalunda bara drabbar det allmänna utan att den till
syvende och sist slår med full kraft mot enskilda och mot
företag. Vänsterpartiet kan till fullo instämma i
riksåklagarens och rikspolisstyrelsens bedömning.
Det aktuella läget
Advokaten Rolf Åbjörnsson, som är ordförande för
konkursförvaltarna, har sagt att hans intryck är att kampen
mot den ekonomiska brottsligheten givits upp och att
ekobrotten nu är ett direkt hot mot det civiliserade
samhällets överlevnad.
Rolf Nilsson, chef för rikskriminalens ekorotel, anser att
läget för ekobrottens bekämpande är katastrofalt.
Konkursförvaltarna och skatteförvaltningen har i stor
utsträckning upphört att anmäla misstänkta ekobrott
eftersom man vet att de ändå inte kommer att utredas utan
läggas på hög för att preskriberas. Hotell- och
restauranganställdas förbund har kunnat konstatera att s.k.
beskyddarverksamhet breder ut sig alltmer i
restaurangbranschen. Nu rekryteras våldsverkare från
landets fängelser för denna typ av brott. Svart arbetskraft
och fiffel med skatten är snarare regel än undantag.
Denna beskrivning kunde göras oerhört mycket längre.
Regeringen har förlorat kontrollen över utvecklingen och
hittills har den inte visat vilja eller kraft att vidta nödvändiga
åtgärder.
Den pågående utvecklingen innebär att lagstiftningens
moralbildande funktion snabbt håller på att luckras upp.
Det som under lång tid mödosamt byggts upp raseras på
kort tid.
De åtgärder som regeringen avser att vidta bl.a. vad
gäller att se över viss lagstiftning för att motverka
ekonomisk brottslighet är helt otillräckliga. Statsrådet
Hellsvik sade i riksdagen den 20 november 1992 att
''Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i sin rapport också
tagit upp frågan om en översyn av
skattebrottslagstiftningen. Den frågan bereds f.n. inom
finansdepartementet.''
Vad RÅ och RPS sade i rapporten om behovet av en
översyn av skattebrottslagstiftningen var bl.a. detta:
Skattebrottslagen trädde i kraft för nästan tjugo år
sedan. Någon samlad översyn av lagen har inte ägt rum. De
förändringar som företagits har varit av begränsad
omfattning och närmast avsett detaljer. Samtidigt har
skattereglerna ändrats väsentligt. Även brottsligheten ter
sig annorlunda i dag mot vad den gjorde när
skattebrottslagen tillkom. Man skulle sannolikt nå
betydande vinster i åklagarnas och polisens
brottsbekämpande verksamhet om reglerna i
skattebrottslagen sågs över och anpassades till dagens
förutsättningar. Vi föreslår att en fullständig översyn av
skattebrottslagen görs.
Vad som nu krävs beträffande skattebrottslagstiftningen
är inte långdragna beredningar om huruvida en översyn av
denna lagstiftning är behövlig utan att en utredning tillsätts
med direktiv att göra den översyn som RÅ och RPS
föreslagit.
Åtgärder
Polisen
Ekorotlarna
Sedan 1986 har Rikskriminalens ekorotel och
ekorotlarna vid polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg
och Malmö förlorat mellan 30 och 35 procent av sina
personalresurser. 1986 års resursläge måste omgående
återställas. Därutöver bör rikspolisstyrelsen tillföras
ytterligare medel för fyra polismanstjänster och två tjänster
som ekonomer vid rikskriminalens ekorotel, tio
polismanstjänster och fem tjänster som ekonomer vid
ekoroteln i Stockholm, åtta polismanstjänster och fyra
tjänster som ekonomer vid ekoroteln i Göteborg och sex
polismanstjänster och tre tjänster som ekonomer vid
ekoroteln i Malmö.
Enligt Vänsterpartiets mening bör riksdagen anslå
medel för dessa förstärkningar av ekorotlarna med 100
milj.kr.
Styrning av resursanvändningen
Systemet med fri resursanvändning som infördes för
polisen 1985 har lett till att framför allt de lokala
polismyndigheterna prioriterat annan verksamhet framför
bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Det har haft en
högst olycklig inverkan att regeringen tagit bort den
ekonomiska brottsligheten från de prioriterade
brottsbekämpningsområdena. Regeringen bör åter ange att
den ekonomiska brottsligheten skall vara ett prioriterat
område för brottsbekämpning. Rikspolisstyrelsen bör också
av statsmakterna ges erforderliga styrmedel för att kunna
styra resursanvändningen inom ekobrottsområdet.
Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
Skatteförvaltningen
Skattemyndigheterna har under en följd av år ålagts
långtgående sparbeting. Detta har skett samtidigt som
skatteförvaltningen haft att arbeta med mycket stora
organisatoriska förändringar. Detta har lett till att
resurserna för både den offensiva och den löpande
kontrollen ansträngts mycket hårt.
Regeringen har sent omsider insett denna verklighet och
i proposition 1992/93:100 bilaga 8 sid 35 skriver man: ''Det
har emellertid inte kunnat undvikas att intensiteten i viktiga
delar av kontrollverksamheten och den offensiva
processverksamheten gått ned under den mest reformtäta
perioden.''
Detta är beklagligt, för som regeringen också
konstaterar: ''De beräknade höjningarna av debiterade
skatter och avgifter på grund av utökad kontroll 1991
uppgick sammanlagt till 6,1 mdr vad gäller
skrivbordskontroll och ca 8,4 mdr vad gäller revision.'' (bil
8 sid 36)
I sin fördjupade anslagsframställning för 1993/94 --
1995/96 konstaterar Riksskatteverkets styrelse följande:
Slutligen tenderar utredningar av ekonomisk brottslighet
att bli alltmer resurskrävande. Det behövs alltså
förstärkningar för att hålla denna verksamhet på nuvarande
nivå. Dessutom tyder erfarenheterna på att
skatteundandragandet ökar inte minst inom
mervärdesskatteområdet.
I detta sammanhang bör påpekas att utredningar av
ekonomisk brottslighet i storstadsområden särskilt i
Stockholm, dras med stora problem. Detta medför att
utredningar avseende ekonomiska brott inte kan utföras i
den takt och omfattning som skulle vara önskvärt, bl.a. från
allmänpreventiv synpunkt.
Enligt RSV:s uppfattning är behovet av att förstärka
kontrollverksamheten större än det utrymme som återstår
sedan besparingsbetinget och andra angelägna resursbehov
avräknats från rationaliseringsvinsten.
Mot bakgrund av att skattemyndigheterna måste ges
erforderliga resurser för fördjupad kontroll och offensiva
satsningar även mot ekonomisk brottslighet föreslår
Vänsterpartiet att riksdagen under sjunde huvudtiteln
anslaget B skattemyndigheterna för budgetåret 1993/94
anvisar ett extra anslag för insatser mot den ekonomiska
brottsligheten på 70 mkr.
Exekutionsväsendet
Den ekonomiska krisen och ökningen av den
ekonomiska brottsligheten gör att
kronofogdemyndigheterna har att hantera en allt
besvärligare situation vad gäller att trygga myndigheters
och borgenärers anspråk på att få in utestående skulder.
Kronofogdemyndigheterna har fått möta en allt större
ärendemängd med i stort sett oförändrade resurser. Till en
del har man kunnat möta detta med ökad effektivitet.
Under senare år har dock antalet oavslutade mål ökat.
Kronofogdemyndigheterna har därför inte kunnat uppnå
målet att minska antalet gäldenärer eller de totala
skuldbeloppen.
Regeringen inser delvis kronofogdemyndigheternas
problem och anser därför att det inte är möjligt eller ens
meningsfullt att lägga fast någon planeringsram för
treårsperioden. Regeringen anser också att
kronofogdemyndigheten kan behöva ett visst resurstillskott
för budgetåret 1993/94. Detta skall motsvara det tillfälliga
tillskott som gått till kronofogdemyndigheterna för
innevarande budgetår.
I sin fördjupade anslagsframställning för
exekutionsväsendet konstaterar Riksskatteverket att
''antalet mål och ärenden och restförda belopp kan väntas
öka markant under perioden om inte särskilda
resursinsatser görs. (...) Det är dessutom viktigt att
kronofogdemyndigheternas del i aktiviteterna mot den
ekonomiska brottsligheten kan upprätthållas på en rimlig
nivå.''
Mot bakgrund av att kronofogdemyndigheterna måste
ges erforderliga resurser också för insatser mot den
ekonomiska brottsligheten, föreslår vänsterpartiet att
riksdagen under sjunde huvudtiteln anslaget B
kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar
ett extra anslag för insatser mot den ekonomiska
brottsligheten på 30 mkr.
Generalklausulen
Regeringen föreslog nyligen och riksdagen beslöt att
avskaffa den s.k. generalklausulen mot skattebrott fr.o.m.
1 januari 1993.
Detta motiverades med att lagen stärkt det allmännas
ställning gentemot den enskilde på ett sätt som inte är
rimligt i ett rättssamhälle. Dessutom skulle lagen medfört
svårigheter för den enskilde att bedöma
skattekonsekvenserna av olika rättshandlingar.
I betänkandet av skatteflyktsutredningen (SOU
1989:81) gjordes en genomgång av utländsk rätt på detta
område. Av de sex länder som studerats visade det sig att
fem hade liknande generalklausuler mot skatteflykt som
den svenska. Det gällde Storbritannien, Finland, Kanada,
dåvarande Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike.
Samtliga dessa stater brukar normalt anses som
rättssamhällen.
I Sverige har det hittills ansetts som en god regel att
utvärdera om tillämpningen av den aktuella lagstiftningen
inneburit problem. I detta fall har justitiekanslern vid två
tillfällen fått i uppdrag att granska tillämpningen av
skatteflyktslagen ur rättssäkerhetssynpunkt. JK har funnit
att tillämpningen av lagen präglats av stor försiktighet och
att det inte finns något stöd för antagandet att kraven på
rättssäkerhet och förutsebarhet åsidosatts.
I propositionen hävdades att lagen mot skatteflykt gör
att det allmännas ställning gentemot den enskilde stärks på
ett sätt som inte är rimligt. En genomgång av de domar där
lagen mot skatteflykt tillämpats ger föga stöd för denna
uppfattning. Det totala antalet domar gällande
skatteflyktslagen 1981--1988 är 41 och inte i något av dessa
fall har det påståtts att den enskildes rättssäkerhet
åsidosatts. Antalet förhandsbesked där skatteflyktslagen
ansetts tillämplig har under samma period varit 24, och inte
heller beträffande dessa har kritik framförts beträffande
rättssäkerheten.
Det finns därför starka skäl att riva upp beslutet att
avskaffa lagen mot skatteflykt. Avskaffande av
generalklausulen mot skatteflykt var en felaktig åtgärd vid
fel tidpunkt. Riksdagen kan under våren 1993 rätta till
denna missbedömning genom att återinföra lagen mot
skatteflykt.
En specialkommission mot ekobrotten
I den tidigare nämnda utredningen av riksåklagaren och
rikspolisstyrelsen görs en genomgång av en lång rad
förändringar av gällande rätt som borde övervägas för att
försvåra ekonomisk brottslighet. Några av dessa förslag har
överlämnats till Aktiebolagskommittén, några andra förslag
bereds inom finansdepartementet. Det är inte tillräckligt.
Det är nödvändigt att det snarast tillsätts en parlamentarisk
beredning, en specialkommission, med tydliga direktiv att
med utgångspunkt i RÅ:s och RPS utredning lägga förslag
om förändringar av gällande rätt inom civil-, närings-,
exekutions- och strafflagstiftningen i syfte att motverka den
ekonomiska brottsligheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om personella förstärkningar vid
rikskriminalens ekorotel och ekorotlarna vid
polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö,
2. att riksdagen under andra huvudtiteln, anslaget B
1, till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar
100
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit, dvs. 575
000
000 kr,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ekobrottsbekämpning bör
anges som prioriterat område för polisen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Rikspolisstyrelsen bör ges
erforderliga styrmedel för att kunna styra
resursanvändningen inom ekobrottsområdet,
5. att riksdagen under sjunde huvudtiteln anslaget B
2. Skattemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar
ett extra anslag för insatser mot den ekonomiska
brottsligheten på 70
000
000 kr,1
6. att riksdagen under sjunde huvudtiteln anslaget B
3. Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94
anvisar ett extra anslag för insatser mot den ekonomiska
brottsligheten på 30
000
000 kr,2
7. att riksdagen beslutar att återinföra lagen mot
skatteflykt,1
8. att riksdagen hos regeringen begär att en
parlamentarisk beredning (specialkommission) tillsätts som
får i uppdrag att göra en samlad översyn av relevant civil-,
närings-, exekutions- och strafflagstiftning för att motverka
ekonomisk brottslighet.
Stockholm den 22 januari 1993
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Lars Bäckström (v)
1 Yrkandena 5, 7 hänvisade till SkU
2 Yrkande 6 hänvisat till LU