Det svenska rättsmaskineriet har uppenbara svårigheter att klara kriminaliteten i samhället. Andelen ouppklarade brott ökar och uppenbart kriminell verksamhet avskrivs på grund av bristande utredningsmöjligheter. I bankkrisens spår läggs förundersökningen ner för misstänkt förskingring av summor som överstiger en halv miljard, också på grund av bristande resurser hos polis och åklagare.
I andra sammanhang finns dock inga restriktioner för hur arbetet för höga jurister och domstolar fördelas. Konsumentombudsmannen går till marknadsdomstolen för att påtala brottslighet i form av en annons med ett snedställt snapsglas, att annonsen dessutom hade en blåaktig bakgrund anses i sammanhanget som försvårande.
Vi har i tidigare rättsfall kunna begrunda vådan av imma på ölburkar, förbudet mot ölreklam (som ej gäller lättöl) och olika juridiska definitioner av ''positiva associationer'' som ej är tillåtna enligt lagen.
De svenska reglerna för alkoholreklam drar ett löjets skimmer över svensk lagstiftning och det är stötande att rättsväsendet ägnar tid och kraft åt denna typ av brottslighet samtidigt som grov kriminalitet inte åtgärdas och medborgarnas säkerhet eftersätts.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lägga större vikt vid bekämpandet av den grova brottsligheten.
Stockholm den 20 januari 1993 Tom Heyman (m)